Jag kan faktiskt inte minnas vad jag hade för funderingar eller förväntningar inför den första Menorcaresan. Det jag först kommer att tänka på är förberedelserna. Mycket av behållningen av en resa består för mig av förberedelserna; att läsa om, drömma och längta till resmålet. Och det första jag märkte var att det var svårt att hitta guideböcker för enbart Menorca. Jag lyckades hitta en, på engelska. Den beställde jag direkt. Någon annan bok med både Mallorca och Menorca kanske också åkte med i beställningen, men det var tyvärr ingen stor del av boken som var tillägnad Menorca. Det spelade dock ingen större roll – en bok med Menorcafokus räckte för mig. Med min kunskap idag skulle jag istället rekommendera att vänta med införskaffandet av guideböcker – de bästa har jag hittat på plats på Menorca. De ges ut av lokala förlag och kan vara lite krångliga att hitta på nätet hemifrån. Men väl på plats finns de i princip i alla turistbutiker och supermarkets. Du hittar böcker på flera stora språk (dock inte svenska), med olika teman och i olika format. Det är bara ett problem, jag gillar att läsa böckerna och planera innan jag åker. Med min samling idag kan jag det, men det hjälper ju bara mig själv…
Den första resan gjorde jag med Solresor, en arrangör som nu upphört med resor till Menorca. Vi visste inte riktigt vad vi önskade eller vart vi ville, men slumpen styrde oss till Prinsotel vid Cala Santandria i Sa Caleta på västkusten. Cala en Bosc (eller Cala’n Bosch) några kilometer söderut var enligt flera foruminlägg omvittnat som en turistort präglad av starka vindar. Ciutadella någon kilometer norrut var den näst största staden på ön, men en stad kände vi inte någon större lust att semestra i. Vi har fått revidera båda dessa uppfattningar i efterhand: Cala en Bosc upplever vi inte alls som så blåsigt, och Ciutadella – visst skulle vi kunna semestra i denna underbara stad!
Nu var vi dock på plats i Sa Caleta, beläget vid en liten vik med absolut närhet till havet. Det bestående minnet kommer från poolen på Prinsotel. Min yngsta dotter hade stor respekt för vatten, hon hade ännu inte lärt sig simma. Och hon som rekommenderat Menorca för jakten på de perfekta äggen hade skickat med oss ett annat tips: skaffa cyklop och snorkel till minstingen! Vi lydde och utrustade henne med armpuffar, cyklop och snorkel. Sedan gick vi ner till poolen. Från den stunden såg vi i princip bara hennes rumpa under resten av semestern. Hon flöt och sparkade runt i poolen som hon inte gjort annat. Det blev en total jackpot, och hennes strävan efter att lära sig simma på riktigt blev större och större. En dag drabbades hon av en aning högmod och tappade all respekt för vattnet. Hon tog av sig armpuffar och snorkel och hoppade rakt ner från kanten av poolen. Jag tror hon blev lite förvånad när hon stod på botten av poolen och såg sig omkring. Det här med att flyta, simma och plaska runt var visst inte så enkelt som det såg ut. Och det var tur att pappa stod bredvid och snabbt kunde lyfta upp henne till ytan igen…
Vi reste till Sa Caleta i mitten av juni. Orten (jag skulle snarare kalla det en stadsdel i Ciutadella idag) och hotellet präglades av lugn, trots vår utsikt över… en parkeringsplats. Vi hade inga problem med att hitta varken parkeringsplatser eller stolar vid poolen under vår tid där. Juni innebär fortfarande lågsäsong för spansk turism, den värsta hetsen inträffar som för de flesta sydeuropeiska länder i augusti.
Hotellet har två pooler, vilket jag tror bidrar till lugnet kring dem. Hotellets restaurang är okej, ungefär vad jag kan förvänta mig av ett charterhotell. Tvärs över gatan från hotellet finns en liten supermarket med det nödvändigaste i mat- och utrustningsväg. En liten biluthyrning låg i lokalen precis intill affären (själv är jag dock skeptisk till att hyra bil från mindre uthyrningsföretag – det är viktigt att leta efter kundrekommendationer eller betyg på nätet!). Pärlan i området ligger någon minut bort, den upptäckte vi av en slump. Vi hade passerat en konstig lucka, ungefär som en kiosk, några gånger. Bredvid denna låg en öppning, omgärdad av ett par lappar med vad som såg ut som en meny. Genom öppningen kunde vi se havet, men de första dagarna var vi konstant på väg någon annanstans när vi passerade. Så vi hade aldrig tid att stanna och studera kiosk, öppning eller meny. Någon dag senare satt vi och bläddrade i guideboken och såg en text som starkt rekommenderade en restaurang i området. Vi bestämde oss för att testa den – och döm om vår förvåning när vi upptäckte att kartan i guideboken ledde oss till just den öppning vi passerat så många gånger… här låg restaurangen Cova sa Nacra. Jag återkommer till denna restaurang i ett senare inlägg.
Denna vår första vistelse var överlag bra. För en tvåbarnsfamilj som vill ha lugn och ro är det perfekt. För den som söker party och hålligång finns det nog många bättre turistmål att besöka än Menorca.
Sa Caleta i sig har inte så där jättemycket att erbjuda, men vi hade hyrt bil och tog oss runt stora delar av ön på egen hand. Dock var det svårt att hitta guldkornen direkt vid första besöket, oavsett hur många guideböcker jag hade köpt. Men det totala intrycket var slående. Att få uppleva historia, hav, lugn, fantastisk natur och mat i en menorkinsk förpackning – det är det få saker som slår.
Jag vet inte om jag idag skulle återvända till Prinsotel. Det är inga fel på hotellet, men jag har upptäckt så mycket annat på ön som lockar att det inte varit aktuellt. De hotell jag stannat på mer än en gång är inte så många, men för samtliga av dessa har det funnits goda skäl till att återvända. Vilka hotell och vilka skäl? Det kommer jag skriva om framöver!
Menorca 101 