Hotell: Grupotel (Blue Star) Club Menorca – Cala en Bosc

Utsikt över poolområdet från receptionsbyggnaden

Ett par hundra meter från stranden, i gränslandet mellan Cala en Bosc och Son Xoriguer, ligger Club Menorca. Detta hotellkomplex består av ett ganska stort kvarter omgärdat av låga hotellängor. I mitten av kvarteret ligger en stor pool – kanske den bästa jag testat på Menorca. Den är, ja – stor, rektangulär och har tillräckligt djup för att funka till allt. Solstolar brukar alltid finnas tillgängliga (åtminstone i juni) och utrymmet i poolen räcker till alla. Och oavsett var du bor på området är det nära till rummet. En liten servering och några bord finns bredvid poolen, invid ett litet lekhus för mindre barn.

Panoramabild från det sydvästra hörnet på Club Menorca

Rummen är generellt av bra storlek och av okej standard. Kök och vardagsrum funkar fint, uteplatser och balkonger är mysiga. Utsikten från rummen/lägenheterna kanske inte är någon höjdare, men vad kan de göra med detta läge? Jag tycker det duger utmärkt ändå.

Parkeringsplatser finns det gott om runt hela kvarteret. Vi har aldrig haft några problem att hitta plats här. Nära hotellet finns mataffärer (supermarkets) med helt okej sortiment på båda sidor; BettaBuy på den norra och Julia på den södra. Även badattiraljer, tidningar, böcker, kläder och souvenirer finns i kompletterande butiker bredvid. För smidig passage ner till badstranden i Cala en Bosc finns en stig från hörnet av grönområdet/fotbollsplanen som slingrar sig genom buskagen ner till havet. Annars kan Son Xoriguer-stranden och närliggande kustsläktingar nås genom att gå rakt söderut förbi (eller genom området vid) Supermarket Julia till vägs ände.

Även på detta hotell finns det en påse med diskgrejer, klart uppskattat! Köket inbjuder nästan till egen matlagning med kök längs en vägg (med fönster för utsikt!) med diskho, spis, mikro och avlastningsytor. En barköksvariant till matbord/avlastningsyta avskiljer köket från resten av vardagsrummet, eller vad motsvarigheten till detta rum skulle kallas här. Ytor finns det i alla fall gott om i köket, det är inte jättevanligt. Kylskåpet har någon form av frysfack. Ibland klarar det att hålla temperaturer under nollstrecket, ibland inte…

En gång har jag postat 8 vykort i den gula postlådan vid receptionen på hotellet. Inget av dem kom fram till Sverige… efter det har jag inte använt postlådan här mer.

Cykeluthyrning finns här, och den fungerar bra. Det som erbjuds är hotellets stå-ute-dygnet-runt-cyklar till en billigare penning (8€ halvdag, 12€ heldag eller liknande). Cyklarna är lite slitna och kan vara rostiga, sakna något handtag eller ha andra jobbiga brister. Om du dubblar pengen till ungefär 25 € per dygn får du en riktigt bra cykel (MTB i detta fall) levererad till hotellet nästa morgon. Hyr du den i flera dagar kan du på detta hotell förvara den inlåst i hotellets väskrum på entréplan, smidigt! Får du punktering eller liknande är den fixad till nästa dag. Cyklarna till hotellet kommer, som till de flesta ställen jag sett, från VelosJoan i Ciutadella.

Jag har inte alls provat restaurangen eller maten på detta hotell, vilket kan vara en bidragande orsak till att jag inte har så mycket negativt att säga om det… Kaffetrattar finns på rummen (eller ska finnas på anmodan). Wifi finns men fungerar ofta väldigt bristfälligt (om du inte har turen att hamna i hörnet av kvarteren vid routerpunkterna). För egen del har det fungerat bäst med roaming här, förutom den gång då vi hade en router i taket på balkongen. Sammanfattningsvis är detta ett stabilt familjehotell med en bra pool och bra planlösning på lägenheterna. Det är ofta prisvärt och via har inte upplevt samma tendenser till prishopp i bokningsprocessen som för t ex Tamariscos.

Små, små störningsmoment

Jag nämnde tidigare den misslyckade barn-önsknings-frukosten på Tamariscos i Cala en Bosc. Sådana saker faller inom kategorin störningsmoment som jag relativt snabbt kan förpassa till den mentala papperskorgen. Även solstols- och platsreservationerna i ottan kan göra en halvt småarg, liksom det totala skylt-och påfyllningskaoset i restaurangen. Hur blir det när dessa störningsmoment regnar ner på dig på ett sätt som gör att du aldrig får tillfälle att glömma? Då blir det mesta av semestervistelsen anfrätt. Visst, Tamariscos dabbade sig lite här och där. Men reseledarna verkade luttrade och bara ryckte på axlarna. Jag antar att vad som helst kan hända i det köket.

Hur kan en vecka i denna restaurang se ut? Låt oss titta på vad gästerna kan förvänta sig:

Att barnen är speciella under special children-frukosten blev det ju inget av, men titta på onsdagen. Min mor som juice- och fruktexpert såg oerhört mycket fram mot denna frukost. Och vi lockades också av det. Natural juices betyder, åtminstone på restaurangerna i denna by, naturliga och färskpressade juicer. Det lät i sanning väldigt lockande!

Så vad erbjöds denna onsdagmorgon? Detta:

Naturlig juice – som inte var naturlig och inte heller juice…

En juiceintresserad person brinner av iver och undrar: vad är nu detta för läckerheter? Svaret: det är en (1) sorts juice, grapefrukt, i alla flaskor. Inga andra sorter erbjöds. Optimisten i mig tar ändå ett glas för att få lite variation till den vanliga juiceapparaten. Här finns ju nya sorter, förlåt: en ny sort, att testa! Ett halvt glas senare kommer smaken ikapp mig. Det som fallit under rubriken natural juices är för det första singular, juice. Den är absolut inte färskpressad, den är uppenbart från koncentrat och på flaska. Och den har en magisk bismak av… kan det vara sötningsmedel? Jag slutar dricka och sträcker mig efter en flaska. Jag måste kolla vad detta är.

Förlåt, det fick inte kallas juice. Det var någon form av nektar. Från koncentrat. Och jajamen, den kemiska bismaken kom från två sötningsmedel. Detta är vad min förväntansfulla mor fick sig till livs morgonen de erbjöd natural juices. Det var inte på något sätt natural, och det var inte heller juices… jag ska inte höja min mors förväntningar inför något Tamariscos serverar igen.

Om jag hade varit en mer juiceälskande människa hade jag svurit högt och varit vansinnigt arg på detta nonchalanta behandlande av både gäster och begreppet juice. Nu får jag istället sucka lite och försöka släppa det, som jag försökt släppa de andra malörerna på detta hotell. Jag hoppas att fredagens middagsgäster slipper bli utkastade på gatan när de ska serveras street food. Även om det skulle vara intressant att beskåda…

Stod det förresten tre stjärnor som rating på asken på det första fotot? Ja. Det står även tre stjärnor som rating på deras officiella hemsida. Men när de ska ta betalt för något eller samla in miljöskatten som alla gäster ska betala – då är det tre stjärnor + Superior som gäller. Jag har inget alls emot att betala en miljöskatt, den är jag dessutom nuförtiden medveten om innan jag reser, men jag vill kunna beräkna den och spåra den på ett transparent sätt. De hemsidor jag använde mig av angav skatten till 2 € per person över 16 år och dygn (plus 10 % moms på det). Men när de lägger till ”Superior” så ökar skatten med 50 %. Jag hoppas den informationen dyker upp på deras hemsida också, då blir det lättare att veta hur mycket som ska betalas.

Albert Berenguer – akvarellist från Menorca

Har konst och resor något gemensamt? Inget jag kopplar direkt i alla fall, utan att bli för sökande eller djup. Men att befinna sig på sitt favoritresmål och där av en slump upptäcka en ny favoritkonstnär, det är ett härligt sammanträffande.

För ett par år sedan hade vi bokat några nätters boende i Maó. En dag gick vi ut för att strosa runt i staden, och knappt hade vi hunnit runt hörnet innan vi såg ett fåtal bord uppställda på Plaça Constitució vid kyrkan. En skylt berättade för oss på menorkinska att det var Mercat Artesà, alltså någon typ av hantverksmarknad. Antalet hantverkare som ville sälja något var ganska begränsat, kan det ha varit 4-5 stycken? Men ett av borden fångade vårt intresse omedelbart. Och bakom bordet stod en konstnär och såg varm, finurlig och charmig ut. Det var Albert Berenguer. Vår konversation sträckte sig till ett par ord på någon form av spansk-engelska, men vi hoppas han förstod att vi tyckte hans målningar var fantastiska. Vi köpte några original och någon reproduktion av Menorcas fyrar som han målat av. Länge betraktade vi också ett större original, en stor röd fisk (en Cap Roig), men vi kunde inte bestämma oss riktigt.

Marknaden var borta, bara skylten stod kvar. Skylten förkunnade ”Hantverksmarknad måndagar och lördagar klockan 09 till 14 från maj till oktober”. Att den sedan stängde redan i september kändes helt naturligt, på något sätt. Från i år har marknaden flyttat till Plaça del Carmen vid Carmenkyrkan (vid vägen som snirklar sig upp från hamnen). Tyvärr har inte Albert flyttat med, utan han prioriterar andra marknader.

Väl tillbaka på hotellrummet insåg vi att vi verkligen ville ha den målning vi lämnat bakom oss. Tyvärr hade marknaden packat ihop och dragit för denna dag. Vi återvände nästa morgon i förhoppningen att hitta Albert igen, men när vi tittade runt samma hörn som dagen innan stod ingen marknad att finna…

Under den dagens promenader och irrfärder i stan spanade vi efter Albert överallt. Till slut hittade vi en turistinformation, där vi kunde fråga efter marknaden vi besökt dagen innan. De förklarade för oss att den ägde rum två dagar i veckan, och att nästa tillfälle skulle vara på lördagen. Typiskt, eftersom vårt flyg hem gick på torsdagen.

Nu följde ett par dagars jakt på Albert. Vi sökte på nätet efter andra hantverksmarknader på Menorca, och besökte ett par byar och någon stad i jakt på honom. Vårt stalkande gav ingen lycka, och vi återvände hem utan fiskmålningen.

Väl hemma fortsatte vårt arbete. Jag hade en till resa inbokad några månader senare, och då Albert vänligt nog lämnat sitt visitkort med bland annat e-postadress så växlade vi några mail. Och vips, så var målningen reserverad för oss! Jag hämtade den på en marknad i Ferreries (då Maós marknad hade stängt för säsongen tidigare än planerat), och stunden då jag fick målningen i min hand var min familj också med – på Facetime. Ja, jag köpte några målningar till då också – och det har jag gjort varje år sedan dess.

Albert Berenguer, i mitt tycke Menorcas störste akvarellist. Detta år återfinns han på bland annat kvällsmarknaden i Ciutadella. Faller inte akvareller dig i smaken så erbjuds även kylskåpsmagneter, handmålade solfjädrar och vykort.

Vi har gjort det till en liten tradition att fotografera våra väggar hemma med hans målningar och visa honom. Det är lite svårt att tolka eller tyda hans reaktion, men vi hoppas att han känner sig uppskattad och stolt! Han verkar i alla fall tycka att vi har fantastisk smak för konst!

Är du nyfiken och vill veta mer, eller titta på ett axplock av hans verk kan du titta in på hans hemsida: https://acuarelasmenorca.com/

Hotell: Grupotel (Blue Star) Tamariscos – Cala en Bosc

Hotell Tamariscos (det ljusgula till vänster) läge på klippan invid stranden i Cala en Bosc.

Läget, läget, läget!

Panoramabild från hotellet Tamariscos. Bortom hörnet till vänster finns stranden Cala en Bosc.
Nästan längst ut till höger syns fyren vid Cap d’Artrutx.

Ja, med det bästa läget kan det väl inte gå fel? Det beror på. Prisnivån relativt konkurrenterna är svår att bedöma, eftersom Tamariscos har så många olika rumsalternativ. Det ser ofta ut som att det är billigare här, men då är det oftast ett rum mindre i lägenheten. Större lägenheter innebär ett rejält hopp i prislistan, och även begränsad havsutsikt eller havsutsikt kostar extra. Lägg där till måltidsalternativen… Rummen blir ofta dyrare direkt, framför allt de större rummen, så fundera över alternativen och jämför! Var också medveten om att för den största arrangören kan priserna ta ett rejält skutt uppåt när det är dags för betalning, efter att du fyllt i alla uppgifter i alla steg på resenärerna… Själv blir jag inte så glad när jag bestämt mig, suttit och fyllt i uppgifter i tio minuter och resan plötsligt är 30 % dyrare i det sista steget. Okej om det händer en gång, men detta har varit ett konstant problem i flera år. Vansinnigt irriterande! Jag har flera gånger struntat i att boka på grund av detta, och problemen har främst gällt just detta hotell i bokningssystemet. Detta är dock inte hotellets fel, utan researrangörens.

Begränsad havsutsikt som tillval var tillräckligt för oss, när vi valde detta fick vi en lägenhet med två balkonger och utsikt över både hav och pool! Vi har också valt havsutsikt, och den gången innebar det utsikt över badviken. Badviken är förvisso en del av havet, men just begreppet havsutsikt får åtminstone mig att önska mer direkt utsikt över havet. Med uteplats i marknivå garanteras också en utsikt över mängder av solbadande turister som släpar solstolar från poolområdet till gräsmattan utanför uteplatsen, fäller upp parasollerna och dödar en del av vyn. Trist, men det är väl så det är. Det på chartersemestrar sedvanliga beteendet att reservera solstolar i ottan för att ta dem i bruk först efter lunch återfinns även här, trots förbud. Mängden solstolar är okej, och skulle allt skorpa till sig så finns ju stranden vid havet bara ett klipphopp bort.

Bad, pool och vattensport

Hotellet har två pooler av oregelbunden form och olika djup (dryga 2 meter i den ena, den andra är mer lutande, grundare och mer barnvänlig). Båda poolerna har separata barnplaskdammar alldeles bredvid. Poolerna är inte jättestora, men det finns plats och i den grundare av dem finns det små vikar att gömma sig i om andan faller på. Poolområdet kanske inte är jättecharmigt, men det funkar. Och här handlar det snarare om plask och lek än simning.

Vid badstranden nedanför finns tillfällen till många vattenaktiviteter, exempelvis skärmflyg efter motorbåt eller flyboard.

Mat och restaurang

Maten och restaurangservicen på hotellet kanske lämnar lite att önska. Personalen ger sken av att vara sönderstressad, speciellt de som ska fylla på och byta ut rätter. Skyltarna vid rätterna talar om vad som kanske befunnit sig på denna plats i något tidigare liv, det kan bli lite problematiskt när något som uppenbart är fläsk etiketteras som vegetariskt, eller när mortadella presenteras som kalkon… Frågan ”finns det möjligtvis senap eller majonnäs?” kan bemötas med ”vi har ketchup!”. Några suckar senare går dock personen till köket och ordnar små förpackningar med majonnäs respektive senap, men det upplevda besväret för personalen gjorde att jag aldrig ville fråga igen, när jag märkte att det fortfarande saknades dagen efter. Juicen är inte det vi svenskar kallar juice, utan mer som saft eller multivitamindricka. Kaffet i restaurangen fungerar att dricka, utan att jag på något sätt kan rekommendera det.

Och då denna blogg på ett sätt uppkom ur ett sökande efter de perfekta äggen kan jag inte låta bli att infoga en ägg-observation: det här är det enda hotell jag hittills bott på som serverar ägg kokta i… 5 minuter? Nej. 7 minuter? Nej. 8? Näpp. Detta hotell serverar endast ägg som kokats i TIO minuter! Det här är i alla fall helt unikt, vad jag vet. Och för den som skulle råka undra: ja, äggulorna är givetvis gediget blågröna på utsidan…

En dag i veckan får barnen önska sig vad de vill till frukost. Detta tycker jag är ett lovvärt initiativ, leveransen var dock inte helt lyckosam. Den dagen stod ett kalasbord uppdukat i restaurangen utan någon som helst information. Ingen av gästerna eller barnen rörde bordet, alla verkade tro att det var uppdukat för något kalas. Och sakerna på bordet kunde hämtas från den vanliga buffén. För barnen handlade det tydligen om att önska sig sådant som redan fanns i buffén, något annat gick inte att frambringa. Vad är det då för mening att önska sig något…? Katastrofalt utfört och informerat, idén som sådan går dock inte att klaga på!

Bil, parkering och affärer

För bilburna finns det några parkeringsplatser utanför entrén. Är dessa fulla fungerar det att parkera på gatan utanför. Närmaste mataffärer (och souvenirbutiker) finns på vardera sidan av gångbron vid hotellområdets västra utkant mot kanalen. Här har jag dock upplevt sortimentet lite begränsat. Bettabuy med bättre sortiment ligger inte så långt bort, från sandstranden vid badvaktstornet går en liten sandstig som snirklar sig genom buskage till ett grönområde med en fotbollsplan. På andra sidan av planen ligger Bettabuy. Klart nära med den genvägen! Du klarar dig nog också med sortimentet på Supermarket Julia, som du hittar om du svänger höger när du kommer ut på grönområdet. I kvarteret rakt fram till höger bortom grönområdet ligger förresten Grupotel (Blue Star) Club Menorca. Det blir huvudnumret för ett senare inlägg!

Smått och gott om rummen

En liten grej till sist som jag gillar: i rummen finns små påsar med diskmedel, en trasa och en svamp för disk. Det är inte alla hotell som tänker på sådana saker, och det är skönt att slippa gå och handla sådana vardagsprylar. Även filtertrattar för att manuellt brygga kaffe ska finnas på rummen, det uppskattas av en kaffenörd (som ofta har med sig eget kaffe på resan…). Annars känns utrustningen i köket lite hopplockad av vad som funnits. Några bestick av en sort, några av en annan. Ibland fattas något, eller så är det olika antal glas och muggar, ja ni fattar. Som helhet stör det inte särskilt mycket – om det inte är just filtertratten som saknas. Då går jag till receptionen och frågar efter en.

Kylskåpen har små frysfack som håller minusgraderna okej. Frysfack kan inte heller tas för givet på alla ställen, så det är positivt. Att kunna frysa in en flaska vatten och ha med sig på längre promenader eller cykelturer är grymt bra. De första timmarna fungerar flaskan som kylklamp, sedan blir det kallt vatten att dricka.

Så vad kan jag säga om ett hotell som detta? Läget är grymt och utsikten fantastisk. I övrigt är det som ett extremt vanligt charterhotell, vilket jag inte skriver med någon positiv tanke. All inclusive-lämmeltåg till baren, bristande respekt för medturister och övriga kommentarer jag gjort i detta inlägg säger en del om stämningen. Och det konstanta slagsmålet om utrymme, badstolar, parasoll och plats. Men det hör kanske till, även om det är sådana saker jag försöker fly från när jag reser till Menorca. Och – det är ju inte till hundra procent hotellets fel. Det är människornas.

Restaurang: La Perla de Habana / Tropicalia Comida Latina – Cala en Bosc

I området Cala en Bosc, eller kanske snarare sagt Son Xoriguer, ligger den något anonyma kubanska restaurangen La Perla de Habana. Uppdatering: Till denna säsong verkar restaurangen ha bytt namn till Tropicalia Comida Latina, men allting verkar vara detsamma som förut – inklusive den vackra emaljerade skylttavlan på väggen mot gatan som förkunnar: La Perla de Habana. Så: här, vid sidan av själva turistortens centrum i ett område nära stranden Son Xoriguer, kan såväl vanliga varma smörgåsar som kubanska rätter och drinkar avnjutas. Mitt första besök på restaurangen innebar också mitt första möte med det kubanska köket, och mina erfarenheter är att maten är robust och enkel, men väldigt god. Kyckling eller kött med ris och svarta bönor passar ofta fantastiskt, oavsett hur enkelt det låter. Andra favoritsnacks (3-4 € per tallrik) att inleda med är de friterade skivade bananerna (chicharritas), lökringar och mozzarellastavar med tomatmarmelad.

Pina Colada
Chicharritas – fantastiskt goda!
Mojito

Och är du törstig, så finns det en bra drinklista att beställa ifrån. Även om listan täcker en sida av drinkalternativ och oavsett hur många av drinkarna som återstår för mig att prova har jag fortfarande svårt att slita mig ifrån mitt ursprungliga val: Pina Colada. Den är fantastisk här, och serveras nygjord i ett stort glas. Den passar perfekt en sommardag. För öltörstiga finns några sorters kubansk och karibisk öl att välja på. Juice och milkshake görs på beställning och av den frukt eller det bär du önskar (3,80 respektive 4 €).

Mat finns i mängder av former. En vanlig rätt kostar ca 12 €. Ofta blir det Criollo för mig (bankat marinerat och stekt fläsk med ris och svarta bönor). Ropa vieja fungerar också alltid i alla väder, enkelt men ack så smakrikt! Tonfiskwoken är också grym – tonfisk med grönsaker, soya och terikyakisås.

Ett par exempel på ölsorter
Ropa Vieja. Smakar så mycket mer än det ser ut!
Tonfiskwok med grönsaker. Smakligt!

Även om du spenderar veckor i Cala en Bosc är det lätt att missa denna restaurang, själv fick jag en gång tipset från en reseledare. Utan det tipset har jag svårt att tänka mig att jag skulle hittat dit, trots att stället bara ligger något hundratal meter från det hotellområde jag befann mig på… det är inte en riktning jag väljer att gå för att leta efter restauranger, men sedan den dag jag hittade dit så återvänder jag. Gång på gång.

Cala en Bosc – Cala’n Bosch

Vad är en turistort? Är det hotell, barer och upplevelsen av att höra tyska och engelska överallt? Hårflätning, krimskrams och ekivoka souvenirer? Trängsel, sol och all inclusive? I Cala en Bosc på Menorcas sydvästra spets har du det mesta inom gripbart avstånd, och med menorkinska mått mätt är detta definitivt en turistort. Men samtidigt är det långt ifrån vad jag normalt förknippar med begreppet. Jag ska försöka förklara varför i detta inlägg.

En slående sak, speciellt om du närmar dig stranden Cala en Bosc från havet, är åsynen av byggnader. Hotell, mindre hus och mer tomma ytor än skog. De flesta av Menorcas stränder ligger annars i oexploaterade områden. vilket lättast syns genom att växtligheten där fritt får gå sin kamp mot vindar och oväder. Dessa virgin beaches gör sina avtryck genom att skära in i den orörda naturen och placera en bädd av vit sand längst in. Och allt detta utan mänskliga spår.

Att promenera i Cala en Bosc kan ge många olika intryck på kort tid. Horisonten vid havet skänker dig solnedgångar du inte trodde fanns. Färgerna som spretar över skyn och speglas i havet är en otrolig kontrast till de mörka klippor du betraktar utsikten från. För extra effekt och djup till dina bilder finns dessutom en fyr i närheten. Jag lovar – den är otroligt lätt att placera på de foton du tar (om du inte bara andäktigt insuper solnedgången). Promenera vidare längs de små husen som kantar kustslingan på västsidan och dröm om att bo i något av dem. Det gör i alla fall jag varje gång jag går förbi, endast en liten väg skulle skilja mig från klipporna och havet. Bländades du av solnedgången, eller hann du se konturerna av Mallorca vid horisonten? Det var i så fall Alcudiakusten du såg, och det är inte många mil dit!

När du närmar dig centrala Cala en Bosc stöter du på kanalen som löper in till marinan, runt vilken det mesta av nöjeslivet kretsar. Med epitetet turistort följer självfallet inkastare till restauranger, och här finns de överallt. För att vara på denna ö är de ovanligt kontaktsökande och sociala, men förklaring finns: i princip alla som jobbar här på sommaren är fastlandsspanjorer som säsongsarbetar, så bemötandet och sederna i yrket tar de med sig vart de än åker.

Efter en tur runt marinan, kanske en bit mat, och spaning på människor, båtar och efter fiskar i vattnet kan du strosa runt i det utbud av affärer som finns. Därefter återstår egentligen bara hotellområdena och parkerna lite utanför själva centrumet.

För att återgå till den inledande frågan: javisst, Cala en Bosc är väl egentligen den typiska turistorten. Men det känns som att allt är gjort i en något mindre skala. Megaresorterna lyser med sin frånvaro och massproduktionen inom turismen här kan lätt rymmas runt hotellområdets pool. Den volymen passar mig utmärkt. Det är den som gör att orten trots sin karaktär upplevs som väldigt lugn. Finns det förresten något annat än lugn på Menorca? Jag tvivlar.

Om vi bara tittar på charterutbudet för svenskar, så ser det ut som att Cala en Bosc är Menorcas centrum. Jag vet inte om detta är unikt för Sverige, men majoriteten av de hotell som valts ut ligger i denna ort, belägen någon mil söder om Cuitadella. Orten består av hotell, lägenheter och turistfaciliteter och är i princip obebodd under vinterhalvåret.

Området

Det område som i katalogerna kallas Cala en Bosc (där står det nog oftast Cala’n Bosch) är döpt efter mittpunkten på orten, med en strand, hotell, affärer och en marina runt en konstgjord sjö, förbunden till havet via en smal kanal täckt av en karakteristisk brant och smal gångbro. Två andra områden, Cap d’Artrutx på västsidan och Son Xoriguer i öster, brukar ofta halka med i Cala en Bosc-definitionen i katalogerna.

Allt som präglar en menorkinsk turistort finns här: vattensporter, uthyrning av båtar, kajaker och vattenskotrar, dykning, båtturer, flyboards och uppblåsbara krokodiler. Supermarkets finns i princip överallt, den största (Top Markets) hittar ni i kvarteret vid marinans inre gräns. Sortimentet i den affären är det svårt att klaga på oavsett behov.

I samma kvarter – det största kommersiella kvarteret i Cala en Bosc (om jag kan kalla något här stort) – finns apotek, bil- och cykeluthyrning, tobaksaffär, sko-, klädes- och souveniraffärer – ja, det mesta, åtminstone i mindre skala. Modeshoppare och kräsna konsumenter kan kanske finna utbudet ganska begränsat. Därtill finns också ett gäng restauranger och pubar i områden. Liknande verksamheter och affärer finns lite överallt på orten, men inte lika koncentrerat till en plats som här.

Mat och uteliv

Det mesta av utelivet kretsar kring marinan, restauranger kantar vägen nästan hela varvet runt. Att hitta mat är lätt, dock är öppettiderna kanske mer präglade av de turister som besöker orten än av medelhavsbefolkningen. Resenärer som anländer sent på kvällen kan ibland ha svårt att hitta ställen som fortfarande serverar mat. Turistaffärer och restauranger verkar tackla av senast vid 23-tiden, efter det är det några barer (och därmed mer dryck än mat) som gäller.

Av restaurangerna i marinan kan bland annat On Egin nämnas, även om jag i ärlighetens namn måste säga att restaurangerna är ganska likartade. Det behöver dock inte vara negativt vad gäller matkvalitet, utan mest tråkigt om du söker variation. On Egin ligger på den östra sidan av marinan. I den inre mitten av marinan ligger Med Bar, som är mer av en bar eller ett fik. Här finns okej smårätter och framför allt: kaffe och kulglass! Serveringen kan variera i uppmärksamhet, och det är lite krångligt att behöva beställa kaffe och glass av olika personer i olika kassor.

Den restaurang jag känner mest för, La Perla de Habana, kommer jag tillägna ett eget inlägg här senare. Den finns inte i marinan, utan något österut i området i gränslandet mot Son Xoriguer. Och det beskriver jag i ett kommande inlägg.

Hotell och bad

För mig är hotellpoolen oftast det första stoppet när det gäller bad. Men efter ett tag vill jag gärna ha lite variation, och då är havet aldrig långt borta. Stränderna i denna ort ligger öster om marinan (åt vänster om du står på bron över kanalen och tittar ut mot havet).

Ett stenkast från marinan ligger stranden i Cala en Bosc. Den ligger idylliskt inne i en vik, med klippor på båda sidor. Sanden är vit och vattnet härligt blått i olika nyanser. Gillar du sandstrand är det perfekt. Gillar du att sola på klipporna är det också jättebra, klipporna är lite vassa på sina ställen, men det finns alltid plats där då de flesta väljer sandstranden. Vid stranden finns både serveringar, barer och möjlighet att hyra solstolar och parasoll.

Uppe på klippan mellan viken och kanalen ligger Grupotel Tamariscos. Första gången jag reste till Menorca gjorde vi en kort avstickare till Cala en Bosc och parkerade bilen precis intill detta hotell för att ta en promenad. Det var ingen slump att vi valde detta hotell nästa gång vi åkte till Menorca – fotot ovan är taget för att vi skulle minnas namnet på hotellet, som måste ha det bästa läget på orten med direkt utsikt över havet, men ändå nära till allt. I de följande inläggen kommer jag göra några nedslag om hotellen i Cala en Bosc.