333 PortArtDesign i Maó – Mycket konst på liten yta

Om du vandrar längs Maós hamnpromenad (jag hittar inget bättre ord för en väg och en promenadsträcka i en stor hamn) kommer du uppleva flera resor. Från övergivna lokaler till livligt myller. Från hål i väggen till lyxrestauranger av högsta klass. Från torr mark till gindestilleri. Från ruffigare ställen till felfria fasader. Från små, guppande båtar via färjor till monstruösa flytande palats. Och i det absoluta slutet av de mer tätt bebyggda delarna av denna promenad (givet att du går österut), innan bukten Cala Figuera, återfinns en liten butik: 333 PortArtDesign.

Jag tittade in i den stängda butiken genom skyltfönstret någon minut. På platsen utanför butiken hade några skolungdomar sökt skugga under det utskjutande taket för att ostört kunna traktera sina mobiltelefoner. Med handen över pannan och ansiktet mot rutan försökte jag urskilja vad jag kunde av butikens innanmäte; träfigurer, målningar, allehanda konstföremål. Raska steg närmade sig bakifrån, ungdomarna bad om ursäkt och avlägsnade sig ut i solgasset. Jag stod kvar och fick se ägaren till butiken vrida om nyckeln, öppna dörren till lokalen och välkomna mig in.

Jag trodde att jag hade sett det mesta av butiken genom fönstret, men när jag gick in blev det en annan upplevelse. På den halvtimme jag spenderade i butiken hann jag gå runt i den ett antal gånger, och jag upptäckte nya föremål varje gång (även när jag valde foton till detta inlägg såg jag nya föremål jag tidigare missat). Här fanns saker kända för mig: träkonstverk från WoodenSeaMenorca (det var därför jag främst sökt mig dit) och tryck från Menorca Ilustrada. Utöver det: akvareller, smycken, cyanografier… Och verk sammanställda av saker funna i eller vid havet – till exempel en fisk gjord av drivved, spikar och en plasttoffla.

Att bara vandra runt i butiken var en upplevelse. Lite visat intresse och lite kunskap om några lokala konstnärer gav mig en väldigt trevlig pratstund och visning av flera objekt. Så många konstnärer, artister och hantverkssjälar samlade på samma ställe, allt med en väldigt lokal anknytning i allt från motiv till material. Så otroligt många saker jag kände att jag bara behöver. Själv sansade jag mig denna gång, men jag lovade att återvända. Snart. Och för alla Menorcaresenärer med det minsta konstintresse och vägarna förbi Maós hamnkvarter: det här är ett ställe ni inte får missa!

333 PortArtDesign ligger på Moll de Llevant i Maó – gissa på vilket nummer?

Grupo Menorca (eller: Bjørndal och mysteriet med de försvunna konstnärerna)

Med en generationsreferens känns det som att professor Drövel snart dyker upp i mina inlägg. Skrev jag förresten i förra inlägget att jag inte hittat någon mer information om konstnärskollektivet Grupo Menorca? Ja, tydligen. Men Google bestämde sig över en natt för att visa helt andra träffar när jag dagen efter av otillfredsställd nyfikenhet gjorde ytterligare en sökning! Jag måste ha klivit ut ur någon filterbubbla, för på samma sökord var de två första träffarna helt nya för mig. Förvisso på utrikiska, men ändå. Här fick jag mycket stoff att nysta vidare i.

En intressant sak är att jag med dessa Arnulf Bjørndal-sökningar och lite fler efterforskningar omedvetet gått i en konstig cirkel. Jag letade mig vidare, men ändå tillbaka. Stigen ledde mig till nya marker i områden jag tidigare försökt utforska. Jag fick både ny information och aha-upplevelser.

Ja, det låter säkert knäppt. Och det är svårt att förklara utan att avslöja för mycket om temat för ett kommande inlägg – men ändå: för ett par år sedan läste jag om ett (vad jag då trodde) svenskt konstnärspar och deras hus på Menorca. Just då befann jag mig i närheten av den plats där detta hus skulle ligga, så jag diskuterade detta med en menorkin. Han trodde han mindes vilket hus det var, men meddelade att det troligen inte fanns kvar idag. Och förresten: han visste inte exakt var det hade legat. Den initiala säkerheten byttes mot mer tveksamhet när jag blev mer nyfiken.

Nu har jag i alla fall, genom Arnulf Bjørndal, hittat kopplingen tillbaka till detta par. Det kändes löjligt tillfredsställande för mig – speciellt när Arnulf-spåret nu gett mig ledtrådar till var huset faktiskt kan stå kvar än idag. Och detta på en plats jag passerat ett flertal gånger. Galet spännande för mig, och definitivt material för ett framtida inlägg. Platsen och paret låter jag vara höljda i dunkel tills vidare, men jag kan berätta att Arnulf Bjørndal i början av sin Menorcasejour bodde hos detta par, i deras hus.

Min skiss av huset i fråga. Stoff för ett framtida inlägg, men för nu är detta allt ni får…

Åter till Grupo Menorca och den information jag hittat:

Detta konstnärskollektiv var starkt influerat av Cobra-gruppen; en grupp konstnärer som utmanade dåtidens västliga konstnormer under sin existens 1948-51 (konstnärernas hemstäder gav gruppen dess namn, Copenhagen-Brussels-Amsterdam).

Grupo Menorca hade sin första utställning den 7 mars 1963 på Museo de Bellas Artes i Maó. Utöver Arnulf Bjørndal bestod gruppen enligt den information jag hittat ursprungligen av:

Cornelis Rijk van Ravens från Nederländerna. Född 1936, och verkar idag leva i Norge. Anlände till Menorca 1962, och levde i perioder i Fornells fram till 1968.
Ton Orth, Nederländerna, född 1935. Ton har enligt uppgift lämnat målningar kvar i trappan till Sa Taula i Fornells. Dessa målningar ska ha restaurerats 2002, vilket får mig att ana att det handlar om väggmålningar.
Jaime Ribalaiga Llorach, spansk keramiker. Troliga levnadsår: 1924-1967. Flyttade till Menorca 1962, dock ska Jaime ha skapat konst i Maó ett par år innan.
Federico Hilario Giner, född i Maó 1939 och gruppens enda menorkin. Tilldelades 1965 Medallo de Honor del IV Salon de Primavera del Ateneo de Maó.

Grupo Menorca verkar ha splittrats 1966. Använder jag Grupo Menorca och Cobragruppen som mått på varaktighet verkar konstnärskollektiv vara ganska kortlivade som företeelser… ett par tre år som blomsterperiod och sedan ajöss?

Bjørndal skötte galleriet Sa Taula i Fornells fram till 1969. Detta år överläts byggnaden till en Thomas Creswell, som omvandlade verksamheten till en bar. Och där, vid baren Sa Taula i Fornells, kan mitt mysterium få fortsätta nästa gång jag besöker Menorca!

Arnulf Bjørndal och Menorcas första galleri

Tromsøbördige, och därmed norske, konstnären Arnulf Bjørndal (1934-2005) har lämnat ett starkt konstnärligt avtryck på Menorca. Trots detta finns det inte speciellt mycket information om honom, men med mitt nordiska perspektiv vill jag gärna tillägna honom åtminstone ett inlägg i bloggen!

Arnulf Bjørndal var framför allt en havsmålare, med abstrakt sinnelag och starkt inspirerad av naturen. Vid 24 års ålder for han till Spanien, tog sig till Mallorca, for vidare och slog sig till sist ner i Fornells på Menorcas nordsida. Det tog ett par år, sedan hade han etablerat Menorcas första konstgalleri, galleriet Sa Taula, i Fornells centrum. Galleriet bestod av två utställnings- och studiovåningar samt en takterrass. Portarna till galleriet slogs upp 1962. Byggnaden är inspirerad av formen för ett megalitiskt bord av en modell som kan beskådas på flera fornminnesplatser på Menorca. Vad kallas dessa stenformationer? Just det, taula. Och sa taula betyder ”bordet” på katalanska.

En skiss av en typisk *taula*, två stora stenblock staplade på varandra

Andra konstnärer från Norge, Danmark, Nederländerna och Spanien anslöt sig till vad som 1963 kom att bli konstnärskollektivet Grupo Menorca, med totalt 9 aktiva konstnärer. Under denna period blomstrade (åtminstone i mitt konstnärsromantiska sinne) en mångsidigt inspirerad konstnärsmiljö i denna by, annars mest känd för sitt fiske.

Bjørndal hade egna utställningar på Menorca; på Museo de Maó 1959 och på det egna galleriet Sa Taula 1963. 1962 erhöll han utmärkelsen Precio de Honor vid Salon de Primavera, Ateneo de Maó.

Inför budgetåret 2014 kom förslag om att sätta upp minnesplaketter över Fornellsbor som haft stor betydelse för bland annat stadens kulturella utveckling. Arnulf Bjørndal var ett av namnen som var aktuella för denna hedersbetygelse. Jag vet dock inte om det idag hänt något med anledning av detta förslag.

Vad hände sedan med kollektivet och galleriet? Grupo Menorca har jag inte hittat någon ytterligare information om. Galleriet Sa Taula lades ned, och har senare förvandlats till en bar. Lounge-baren Sa Taula finns än idag i Fornells centrum, och av vad jag sett verkar det vara exakt samma ställe och byggnad; takterrassen stämmer med de originalritningar jag sett, och de skevt äggformade dörrhålen verkar vara desamma som på galleriet.

Min hastiga tolkning av den nuvarande baren Sa Taulas exteriör

Och om det är samma ställe, så ska det enligt vissa källor finnas målningar utförda av Bjørndal kvar i byggnaden! Informationen är dock sparsam. Och jag gräver inte vidare för mycket – för här har jag ett inspirerande och konstnärligt mysterium att forska vidare i nästa gång jag besöker Fornells!

Albert Berenguer – akvarellist från Menorca

Har konst och resor något gemensamt? Inget jag kopplar direkt i alla fall, utan att bli för sökande eller djup. Men att befinna sig på sitt favoritresmål och där av en slump upptäcka en ny favoritkonstnär, det är ett härligt sammanträffande.

För ett par år sedan hade vi bokat några nätters boende i Maó. En dag gick vi ut för att strosa runt i staden, och knappt hade vi hunnit runt hörnet innan vi såg ett fåtal bord uppställda på Plaça Constitució vid kyrkan. En skylt berättade för oss på menorkinska att det var Mercat Artesà, alltså någon typ av hantverksmarknad. Antalet hantverkare som ville sälja något var ganska begränsat, kan det ha varit 4-5 stycken? Men ett av borden fångade vårt intresse omedelbart. Och bakom bordet stod en konstnär och såg varm, finurlig och charmig ut. Det var Albert Berenguer. Vår konversation sträckte sig till ett par ord på någon form av spansk-engelska, men vi hoppas han förstod att vi tyckte hans målningar var fantastiska. Vi köpte några original och någon reproduktion av Menorcas fyrar som han målat av. Länge betraktade vi också ett större original, en stor röd fisk (en Cap Roig), men vi kunde inte bestämma oss riktigt.

Marknaden var borta, bara skylten stod kvar. Skylten förkunnade ”Hantverksmarknad måndagar och lördagar klockan 09 till 14 från maj till oktober”. Att den sedan stängde redan i september kändes helt naturligt, på något sätt. Från i år har marknaden flyttat till Plaça del Carmen vid Carmenkyrkan (vid vägen som snirklar sig upp från hamnen). Tyvärr har inte Albert flyttat med, utan han prioriterar andra marknader.

Väl tillbaka på hotellrummet insåg vi att vi verkligen ville ha den målning vi lämnat bakom oss. Tyvärr hade marknaden packat ihop och dragit för denna dag. Vi återvände nästa morgon i förhoppningen att hitta Albert igen, men när vi tittade runt samma hörn som dagen innan stod ingen marknad att finna…

Under den dagens promenader och irrfärder i stan spanade vi efter Albert överallt. Till slut hittade vi en turistinformation, där vi kunde fråga efter marknaden vi besökt dagen innan. De förklarade för oss att den ägde rum två dagar i veckan, och att nästa tillfälle skulle vara på lördagen. Typiskt, eftersom vårt flyg hem gick på torsdagen.

Nu följde ett par dagars jakt på Albert. Vi sökte på nätet efter andra hantverksmarknader på Menorca, och besökte ett par byar och någon stad i jakt på honom. Vårt stalkande gav ingen lycka, och vi återvände hem utan fiskmålningen.

Väl hemma fortsatte vårt arbete. Jag hade en till resa inbokad några månader senare, och då Albert vänligt nog lämnat sitt visitkort med bland annat e-postadress så växlade vi några mail. Och vips, så var målningen reserverad för oss! Jag hämtade den på en marknad i Ferreries (då Maós marknad hade stängt för säsongen tidigare än planerat), och stunden då jag fick målningen i min hand var min familj också med – på Facetime. Ja, jag köpte några målningar till då också – och det har jag gjort varje år sedan dess.

Albert Berenguer, i mitt tycke Menorcas störste akvarellist. Detta år återfinns han på bland annat kvällsmarknaden i Ciutadella. Faller inte akvareller dig i smaken så erbjuds även kylskåpsmagneter, handmålade solfjädrar och vykort.

Vi har gjort det till en liten tradition att fotografera våra väggar hemma med hans målningar och visa honom. Det är lite svårt att tolka eller tyda hans reaktion, men vi hoppas att han känner sig uppskattad och stolt! Han verkar i alla fall tycka att vi har fantastisk smak för konst!

Är du nyfiken och vill veta mer, eller titta på ett axplock av hans verk kan du titta in på hans hemsida: https://acuarelasmenorca.com/