När jag ändå nyss varit inne på det ostliga spåret: jag har nåtts av nya rapporter om Menorcaostens segertåg över världen. Paprika- och oljeorange tronar en karakteristisk klenod i ostdisken på Erssons Fisk & Deli i Sickla, Nacka, öster om Stockholm, Sverige. Köps över ostdisken, betingar ett pris av 395 kr/kg.
Vän av ordning frågar sig naturligtvis: vad är det för märke?

Bildbeviset ovan hjälper mig. Jag ser att det är en mellanlagrad (semicurado) ost av märket Dalrit. Och då kan jag bidra med lite överskottsinformation som åtminstone roar mig själv: Dalrit är en godkänd producent av äkta Mahónost. Företaget återfinns i Alaior. På förpackningarna står det med stora bokstäver: MERCADAL. Bra, de lyckas få in tre städer på Menorca i ett nafs. Inte alls förvirrande, tänker du – kan det bli mer oklart? Oj, ja: Företaget har mer än 100 års erfarenhet av osttillverkning, skriver de: sedan 1912. Eller som de också skriver: sedan 1915, då ursprungsföretaget bildades. Så vad står det i stor text på ostförpackningarna? Jo, ett epitet och ett årtal: ostmästare sedan 1940. Tydligt värre!
Jag antar att 1912 är startåret för någon form av osttillverkning, och att 1915 är själva ursprungsföretagets tillblivelseår. Släktingar med efternamnen Florit och Mercadal (det är nog inte själva staden Es Mercadal som åsyftas på paketen, då) pumpar igång fabriken 1915. Och 1940 så slår de sina kloka huvuden och efternamnsändelser ihop till företaget Dalrit.
Och 2020 återfinns ett av deras alster i en ostdisk nära… dig som bor nära Sickla. Ostmärket är hursomhelst ett av de vanligaste jag stött på, och tillika en av mina favoriter.


