Om din högsta önskan har varit ett mer diversifierat utbud av snabbmat på Menorca kan jag göra dig glad. Är du skeptisk mot stora kedjors expansion över världen blir du nog besviken. Menorcas underbara huvudstad Maó kommer efter en tids byråkratiska förberedelser att få sin första McDonald’s-grej (jag vägrar skriva restaurang, vad heter det?). Traditionell spansk-balearisk byråkrati ger vid handen att detta bör stå klart inom två och ett halvt år, det handlar om olika tillstånd, processer och själva bygget av en lokal.
Själva McD-stället kommer ligga i Poima, industriområdet i västra Maó (Poligon industrial de Maó). Detta område består annars mest av bilföretag och traditionella bulk- och industriprylar (förutom några större verksamheter som stormarknader för mat, sport och sånt, typ Mercadona, Decathlon och Binipreu har jag för mig ligger i närheten, och åker du från flygplatsen i kommer du oftast att passera Binipreu om du önskar ett riktmärke).
Ja, själv är jag kluven. På något sätt har den sparsamma förekomsten av snabbmatskedjor på ön varit en del av charmen. Jag har kunnat räkna till tre Burger King i tre städer: Maó, Ciutadella och Cala en Bosc. Och jag misstänker att det kanske funnits ett som gått omkull i Sant Lluis (jag läste i alla fall lyckönskningen ”hoppas det går lika bra för McD som för Burger King i Sant Lluis” så).
Vad tycker du? På Burger King i Ciutadella är det ju ofta kö ut på trottoaren utanför, och i Maó är det rätt välbesökt också. Så det kanske finns utrymme för fler aktörer, för den som nu vill ha snabbmat på sin baleariska semester.
Hur ofta hyllar ni er själva? Igår kväll utbrast jag för andra gången på kort tid ”jag är ett geni!”. Detta skedde i samband med att jag tog den första tuggan av den pizza vi skapat till middag. Den förra gången jag sade samma sak om mig själv var förra gången jag gjorde samma pizza… Så jag måste bara få dela med mig av mitt hemsnickrade matbygge:
Pizzadeg + tomatsås
Klicka ut sobrasada ovanpå tomatsåsen. Sobrasada i ask kan lätt klickas ut, köper du korvvarianten (som jag brukar köpa på Hötorgshallen eller om jag känner mig rik på Urban Deli) får du skära upp den och klutta ur innanmätet
Tärna, skiva eller riv (det sistnämnda har jag dock inte testat själv, tärningar smälter bra nog) Mahónost och sprid ut över pizzan
Jag fuskade lite med mozzarella också, enkom för att säkerställa ”smältet”.
Grädda pizzan
Klart! Jag hade sedan ruccola, babyspenat, basilika och lite olja på
Sedan kan du hylla dig själv (du kan hylla mig också, om du känner för det), medan du njuter av ett baleariskt insprång i pizzavärlden.
Föredrar du att hålla dig kvar inom den spansktalande delen av världen – byt ut pizzadegen och tomatsåsen mot nachochips, ruccolan mot strimlad sallad och ta crème fraîche istället för basilika och olivolja.
När jag ändå nyss varit inne på det ostliga spåret: jag har nåtts av nya rapporter om Menorcaostens segertåg över världen. Paprika- och oljeorange tronar en karakteristisk klenod i ostdisken på Erssons Fisk & Deli i Sickla, Nacka, öster om Stockholm, Sverige. Köps över ostdisken, betingar ett pris av 395 kr/kg.
Vän av ordning frågar sig naturligtvis: vad är det för märke?
Bildbeviset ovan hjälper mig. Jag ser att det är en mellanlagrad (semicurado) ost av märket Dalrit. Och då kan jag bidra med lite överskottsinformation som åtminstone roar mig själv: Dalrit är en godkänd producent av äkta Mahónost. Företaget återfinns i Alaior. På förpackningarna står det med stora bokstäver: MERCADAL. Bra, de lyckas få in tre städer på Menorca i ett nafs. Inte alls förvirrande, tänker du – kan det bli mer oklart? Oj, ja: Företaget har mer än 100 års erfarenhet av osttillverkning, skriver de: sedan 1912. Eller som de också skriver: sedan 1915, då ursprungsföretaget bildades. Så vad står det i stor text på ostförpackningarna? Jo, ett epitet och ett årtal: ostmästare sedan 1940. Tydligt värre!
Jag antar att 1912 är startåret för någon form av osttillverkning, och att 1915 är själva ursprungsföretagets tillblivelseår. Släktingar med efternamnen Florit och Mercadal (det är nog inte själva staden Es Mercadal som åsyftas på paketen, då) pumpar igång fabriken 1915. Och 1940 så slår de sina kloka huvuden och efternamnsändelser ihop till företaget Dalrit.
Och 2020 återfinns ett av deras alster i en ostdisk nära… dig som bor nära Sickla. Ostmärket är hursomhelst ett av de vanligaste jag stött på, och tillika en av mina favoriter.
För alla som inte kan hålla tillräckligt avstånd till menorcaostabstinensen (som några säger är mitt mellannamn – själv tycker jag det är alldeles för krångligt att stava) kommer här ett tips:
Mer ost än ovan hade blivit för jobbigt att släpa med mig på hela promenaden. Medvetet vald bakgrund: vägg med fem akvareller målade av Albert Berenguer från Menorca.
På en lunchpromenad hastade jag förbi Lidl i Hammarby sjöstad, Stockholm, och såg att de håller på att bulla upp för någon form av spansk vecka (spansk-portugisisk verkar det nu ha blivit). Sådana veckor brukar Menorcaostar dyka upp på hyllorna, vilket jag skrivit om någon gång förut. Visst fanns de där nu också! Jag önskar jag hade varit mer förberedd, helst med en lastbil eller så. Några 270-grams paket á 34,90 kr (129,26 kr/kg, jag kontrollräknade jämförpriset) blev det i alla fall. Detta som tips till alla som liksom jag ständigt suktar efter denna delikatess.
Fem ostar inhandlades. Vägde de 270 gram styck? Tackar för frågan, jag kontrollvägde precis. Vikterna inklusive förpackning: 270, 282, 283, 298 samt 301 gram. Medelvärde: 286,8 g; standardavvikelse (n-1): 12,716 g.
Ibland dyker även den baleariska (jaja, kanske mest från Mallorca, då…) korven sobrasada upp på Lidl under den spanska veckan, praktiskt förpackad i vad som för en svensk bäst kan beskrivas som en leverpastejask. Tyvärr verkar dock skeppet inte ha varit lastat med saker på S denna gång, vad jag kunde se…
Efter en stunds ost-kontemplerande tog min nyfikenhet över. Totalt. Mahón-osten är ju ursprungsskyddad (se gärna mitt tidigare inlägg), och i princip varje år läser jag om upptäckta förfalskningar av skyddade produkter från Menorca. För mitt tidigare blogginlägg gick jag igenom alla Menorcas godkända ostproducenter, men detta varumärke kunde jag inte minnas alls.
En snabb koll på det menorkinska ostförbundets (eller vad jag nu ska kalla dem) hemsida visade att jag hade rätt – inget sådant varumärke. Kunde jag ha nosat upp en internationell skandal? Jag lusläste förpackningen och kollade upp adresser och kontaktuppgifter till alla ostproducenter. Efter en stunds detektivarbete och uttydande av förkortningar hittade jag en matchning på en adress. Den tillhörde producenten Sa Canova, som för mig var ganska okänd. Men med på den godkända listan var den, så jag kunde andas ut. Och fundera vidare på hur mycket ost en lastbil rymmer.
Jag skulle gissa att Mahónosten är det första de flesta får höra om när Menorca och mat kommer på tal. Namnet till trots tillverkas den största delen av all Mahónost inte alls nära Maó/Mahón, utan i områdena runt Alaior, Es Mercadal, Cuitadella och Ferreries. Osten produceras alltså i mitten och i väst snarare än åt ost (ska det här bli rekord i dåliga ordvitsar?). Av de 33 producenter som tillverkar denna, sedan 1985 ursprungsskyddade, delikatess ligger bara 3 stycken i Maó-trakten. Jo, jag har själv räknat och sammanställt dem. Om du inte tror mig:
Ciutadella: 9 st
Alaior: 8 st
Es Mercadal och Ferreries: 6 st vardera
Maó med omnejd: 3 st
Es Migjorn Gran: 1 st
Förlåt, men statistik brukar jag vara petig med. Historia brukar jag kanske bry mig mindre om, men när det handlar om Menorca och ost gör jag självfallet ett undantag:
Om du frågar en arkeolog om Menorca och ost kan du få höra att det hittats föremål för osttillverkning som daterats till cirka 3000 år före Kristus. En ekonom kan berätta att ostkonsumtionen på Menorca omnämnts i dokument runt år 400 efter Kristus. Och gastronomen förtäljer att de första hyllningarna av Menorcaostens excellens återfinns i arabiska dokument från 1000-talet e Kr. Menorcabloggaren kan därtill meddela att det på 1700-talet fanns fyra skepp i Maós hamn, helt dedikerade till osttransport (ordvitshatare hoppar med fördel över denna parentes: när dessa anlöpte Port of Mahón efter att havarti utlandet hyllades väl dessa med en Port salut?).
På den tiden var naturligtvis inte osten kontrollerad, ursprungsskyddad eller specifikt benämnd – det blev den som jag skrev först 1985 – men Mahónostens anor går långt tillbaka i historien. Sedan 1997 brukar namnet Mahón-Menorca-ost användas, kanske för att understryka att osten inte bara är Maós angelägenhet.
Tillverkningen börjar naturligtvis med mjölken. Med Balearernas största kobestånd och mjölkproduktion är det inget större problem att hitta denna råvara. Till vanlig Mahónost används något behandlad mjölk (kyld eller pastöriserad). Om obehandlad mjölk (råmjölk) används får osten ett tillskott i namnet: Artesano. Av mjölken görs ostmassa, från vilken vasslen filtreras genom en bomullsduk för att sedan pressas och formas; artesanovarianten formas för hand, den vanliga osten i fyrkantiga formar som ger osten dess fyrkantiga-med-rundade-hörn-karaktär. Efter lakning i saltvatten vilar och lufttorkar osten i speciella källare i 3-4 veckor och uppåt. Den vänds med jämna mellanrum och gnuggas med olja och paprika, vilket ger den dess karakteristiska nyans av orange.
Mahónosten säljs i tre varianter: mild (lagrad 3-9 veckor), mellanlagrad (2-5 månader) och lagrad (längre tid). I affärer och på paket betecknas detta ofta med grön, röd/orange och svart färg. Den milda varianten är väldigt mjuk och på gränsen till en färskost, vilket kan ge en ledtråd till hur den smakar (inte så jättemycket). Den mellanlagrade osten är även den mjuk i smaken, men med lite mer nötig och salt karaktär – förutom sältan i linje med många vardagsostar här i Sverige. Den lagrade sorten har betydligt mer karaktär och intensitet, både i smak och textur. Här framträder en helt annan hårdhet, grynpipighet och andra större naturliga håligheter från lagringen. Dessa kännetecken marscherar över gomseglet och lämnar efter sig en härlig sälta, nötighet och allehanda havs- och Menorcasensationer. Ibland kan smaken nästan vara för mycket, andra gånger blir jag lyrisk av smaken, stillastående och full av önskan att jag hade köpt med mig fler lagrade ostar hem. Upplevelserna varierar, alltså. Men ofta finner jag mig själv suckande av välbehag över ett litet fat med stavformade små skivor. Jag älskar sådana upplevelser som denna ost har gett mig. Jag kan i slentrian nypa åt mig en bit ost medan jag lagar mat, men smaken av osten väcker mig ur matlagningskoman och skänker mig en stunds njutning. Mina smaklökar och min själ förflyttas snabbt till Menorca för ett tag, medan resten av min kropp rör om i grytorna vid spisen. Den till synes anonyma ostbiten blir en ögonöppnare när du trodde att smaklökarna vilade. Det är som att utan förväntningar få en kopp kaffe ställd framför sig, nonchalant smaka lite och plötsligt upptäcka att det var favoritkaffet som serverades. Fast i ostform.
Mellanlagrad och lagrad Mahón-Menorca-ost i den typiska fyrkantiga formen med rundade hörn
Dylika upplevelser kommer främst från den lagrade sorten, om det inte tydligt framgick. Den mellanlagrade fungerar utmärkt som vanlig påläggsost. Det är en ost att ha i matlagning, att riva, skiva och skära och njuta av. En standardost, men med extra allt (är det då fortfarande en standardost?). Detsamma gäller för den milda varianten, fast då i en mjukare form.
Är det bara jag och andra Menorcafans som uppskattar osten? Absolut inte. Den är förvisso en stark symbol för Menorca, men den vinner i princip varje år ett eller flera priser på exempelvis World Cheese Awards.
Nuläget i min ostkollektion
Vill du besöka någon av ostproducenterna brukar charterresearrangörer anordna utflykter som inkluderar korta stopp på gårdar där ost tillverkas. Många av gårdarna tar emot besökare, så för en mer fokuserad upplevelse är det nog enklast att titta var på ön du befinner dig, leta upp producenter i närheten och söka information på hemsidor eller i sociala medier. En bra utgångspunkt är hemsidan http://www.quesomahonmenorca.com/en/ där du under Companies kan hitta alla öns producenter med adresser, kontaktuppgifter, hemsidor och andra kanaler där information för besökare finns.
Mahón-Menorca-osten är alltså ett måste att testa när du är på Menorca! I Sverige har jag (efter tips) vid ett par tillfällen sprungit på den på Lidl under deras spanska vecka. Där tömde jag hyllorna. Annars har jag inte hittat den – jag måste dock erkänna att jag inte letat jättenoga och överallt, eftersom jag brukar fylla på förråden under mina Menorcavistelser. På Menorca finns den i alla affärer som säljer någon form av mat, många turistbutiker och i ett par butiker på flygplatsen i Maó (jag kan inte hålla mig: om jag inte räknar Es Castell ett par kilometer längre ut så är Maó faktiskt hela Spaniens ostligaste stad!). Så vad väntar vi på? Turistsäsongen? Fler ordvitsar? Ska jag ha knivar eller gafflar när jag serverar osten? Nej, cheddar.
Ibland har guldkornen funnits för nära ögat för att vara synliga. Can Xavi är ett sådant korn som jag passerat otaliga gånger på mina vandringar genom Maó. Baren ligger i ett rundat hörn vid Plaça Bastió/S’Arraval inte så långt från den mittersta smeten i Maó. Tvärs över gatan ligger ståtliga Pont de Sant Roc med två torn, den enda kvarvarande delen av stadsmuren från 1300-talet.
Ändå tog det flera år innan jag lade märke till stället och insåg att det kontinuerligt hade fått goda recensioner. Med rätt tajming fick vi en dag plats inne i den lite trånga men mysiga lokalen (vid mitt senaste försök sent i september runt 15-tiden var det fullt med lite kö utanför…). Vi beställde lite av varje, både tapas och pasta, från den mängd av menyark som lades i en trave framför oss på bordet (räckte inte det fanns det en tavla i baren med dagens specialtapas). Och gott var det, ostar, oliver, svamp, potatisanrättningar, korvar, vad vi än smakade blev hela familjen nöjd. Jag skulle beskriva stället som en charmig kvartersbar, då känslan är att det mest är lokalbefolkningen som hittar hit. Men hittar hit gör de i mängder. Mat, dryck och service är generellt riktigt bra. Det enda diset på hyllningshimlen var en halvtom vattenflaska som servitrisen spillde ut för oss, där vi själva fick betala för en ny. Detta till trots satt vi åter vid ett bord på Can Xavi redan dagen efter.
Can Xavi kan klart rekommenderas, oavsett om det är mat eller en drink du är ute efter under dina utflykter i Maó. Men undvik de värsta lokala rusningstiderna – då blir det lite mer utrymme för benen i lokalen.
Med förstagångsresenären i åtanke tänkte jag lite kort tipsa om utflykter att göra på Menorca. Jag paketerar dem så att flera mål kan vara möjliga att bocka av under en och samma bilresa. Mer fokus på information och tips, kanske lite färre bilder – men nu kör vi!
Som turist på Menorca, vad är det charterbolagen vill att du ska se? Att döma av deras utflyktsprogram är det följande:
Cova d’en Xoroi – grottsystemet som är en utsiktsplats och en nattklubb, komplett med en tragisk historia om en kärlekskrank pirat
Binibèquer Vell (Binibeca Vell) – den genuina vita fiskebyn med sina trånga gränder och obotliga charm. (Eller vänta, genuin? Jag menade arkitektritad på 1960-70-talet, men glöm att jag skrev det – det förstör ju lite av charmen)
Ferreries skofabriker, för historik och framför allt skoinköp
El Toro, Menorcas högsta berg, med utsikt över hela Menorca
Maó, huvudstaden, med gindestilleriet och en båttur i hamnen
Visst, charterbolagen har inte fel. Alla dessa utflyktsmål kan rekommenderas, framför allt Maó och El Toro. Och Cova d’en Xoroi brukar alla tids nog besöka. Men jag tänkte ge några andra förslag i paketform:
1: Es Mercadal-området. Hoppa in i bilen och åk hit! Själv håller jag alltid hastigheten på ön, men speciellt noggrann är jag vid trafikkamerorna runt Es Mercadal. Här finns flera möjliga och kombinerbara mål inom ett bra avstånd:
Platges de Fornells. Här finns möjlighet till bad vid stranden Cala Tirant. Även sköldpaddorna i våtmarken strax innanför stranden är värda ett besök. I Platges de Fornells finns också en av mina favoritrestauranger på ön: Café del Nord. Har jag tur kan jag här beställa den delikata fisken Cap Roig (jag tror den kallas röd skorpionfisk på svenska) från menyn, men detta beror på vad fiskmarknaden kunnat erbjuda på morgonen. Ser jag inte den på griffeltavlan så kan jag berätta för Paco vad jag gillar, så kommer han att rekommendera något (troligen en för mig okänd fisk), vad jag ska äta på den (till exempel: ”på den här fisken får du inte missa att äta kinderna!”) och hur (gissningsvis med kniv och gaffel). Fisk och skaldjur kan de på det här stället. Efter detta hade jag tagit bilen eller promenerat bortanför Café del Nord och bara insupit närheten till havet, drömt om att äga ett av husen här, tittat på fyren i fjärran (Far de Cavalleria) och beundrat havets spel mot klipporna. Området är fantastiskt, även om mina döttrar kanske skulle klaga på den ibland bristfälliga eller obefintliga mobiltäckningen.
Staden Fornells med sina fiskrestauranger och sitt försvarstorn är också mysig och väl värd ett besök om jag känner att jag har tid eller inte är mätt. Jag är ju ändå i närheten… och har jag gott om tid låter jag bilen stå och promenerar dit via stigen som är fortsättningen på vägen jag just vandrat längs kusten.
Och eftersom jag nu är i närheten av Es Mercadal så passar jag på att besöka och promenera i denna charmiga stad (som inte förvånande är en familjemedlems absoluta favoritstad på ön).
Sedan tar det mig knappt tio minuter att åka upp till El Toro, där jag kan studera hela Menorca för en stund, vandra runt i turistaffären eller ta en kaffe på serveringen.
Om tiden räcker till kan jag sedan korsa vägen Me1 och åka till Es Migjorn Gran söderut. Här kan jag promenera en stund och uppleva myset, lugnet och vardagen i en vanlig och vänlig liten stad på Menorca.
Lite blåsigt klipp med sköldpaddorna invid Cala Tirant
2: Ciutadella-trakten. Här skulle jag rekommendera:
Stenbrottet Líthica (Pedreres de s’Hostal). Här får jag både en vandring genom Menorcas flora och en mäktig upplevelse nere i ett stenbrott. Självklart undviker jag att gå vilse i stenlabyrinten där nere.
Cala Morell ligger inte långt bort med bil. Här finns en underbar vik och ett gäng begravningsgrottor (Necrópolis). Jag tar en promenad ut till stenelefanten vid inloppet och missar sedan absolut inte att kolla in utsikten från klipporna på båda sidorna av viken.
Fyren Punta Nati i ett kargt landskap kan jag nå via lantliga vägar kantade av de för ön typiska stenmurarna. Jag promenerar här också några hundra meter ut till väster/vänster och försöker våga titta ner i blåshålet. Havet har grävt sig in under klipporna och sedan har ett hål från markytan uppstått. Mäktigt!
Naveta des Tudons finns också i närheten (längs den stora vägen Me1), och vill jag studera vad som kan vara Europas äldsta byggnad så gör jag det för en stund, via inträde eller från håll på motorvägen. Är det värt inträdet? Det beror på vad jag vill se. Det är en upp-och-nedvänd stenbåt, typ, där skelett förvarats.
Hinner jag med den förra huvudstaden Ciutadella också? Det beror på hur lång tid allt tagit och hur länge jag vill strosa runt där. Staden är egentligen värd en helt egen dag, med sin hamn, katedralen, affärer, restauranger, gränder, gator och torg. Speciellt kvällstid är det härligt att vandra runt här.
Líthica, Pedreres de s’Hostal
Cala Morell
3: Maó och den östra sidan.
Maó är förtrollande. Jag kan aldrig bli mätt på staden. Jag kan besöka gindestilleriet och inomhusmarknaden i klostret hur många gånger som helst. Jag gillar att vandra runt, äta, fika och shoppa här. Eller jäsa i någon park eller på en bänk med utsikt. Och hur många gånger har jag tagit en tur med något av bolagen som kör båtturer i den stora hamnen (som många säger är världens näst största naturliga hamn efter Pearl Harbor)? Jag vet inte… Om turisttåget fortfarande går skulle jag som förstagångare ta det, för att åka runt och få lite koll på staden.
Sa Mesquida och Es Grau når jag med bil en bit norrut. Menorkiner kan tillbringa sina somrar här vid havet, och det är väldigt lite turistprägel här. En kaffe eller en glass ute vid minihamnen längst ut i Es Grau sitter fint. Likväl gör en promenad genom lilla Sa Mesquida. Vill jag bada finns det stränder på båda ställena, med risk för att jag måste gå ut ganska många tjog meter i Es Grau för att vattnet ska täcka mer än vaderna.
Söder om Maó finns Alcalfar. Myspys i en gammal fiskeby, med små pirer i viken där man lätt kan föreställa sig att fiskarna står och lastar av sina båtar. Det känns lugnt och genuint.
Vill jag kan jag baka in Binibèquer Vell här också, även om det är nämnt ovan. Om inte annat så för maten.
En del av Maós stora hamn
Alcalfar
4: Cala en Bosc
Okej, en Cala en Bosc-special också, eftersom det är här jag ofta befinner mig som turist. Egentligen skulle jag nog börja min semester med att utforska närområdet. Mitt flyg landar strax före lunch, och jag är på plats i Cala en Bosc vid lunchtid eller strax efter. Om uthämtningen av hyrbilen gick smidigt och bagaget hittade fram (det brukar det alltid göra) kan jag vara där innan bussen hunnit dit från flygplatsen. Om jag checkar in på Tamariscos gratulerar jag mig själv till läget och utsikten, även om närheten till havet och vindarna kan göra att jag tror att det är svalare än vad det faktiskt är. På Club Menorca jublar jag över poolen och närheten till båda stränderna. Macarella ger mig ett mer vuxet lugn (vissa skulle säga pensionärslugn), riktigt bra rum och grymma middagar. Checkar jag in på något annat hotell gratulerar jag mig själv till en ny upplevelse…
En promenad för att upptäcka marinan med restauranger och butiker skulle komma härnäst. Fyren Far d’Artrutx och promenaden dit längs havet tar jag i en riktning. Sedan hade jag önskat att jag känt till Cova des Pardals första gången jag var här. Ner till havet och 20-30 minuters promenad österut (vänster om jag går ner mot havet) längs Camí de Cavalls till jag ser det lilla huset med trappan ner till grottan där bakom. Fria fantasier om alla pirater som använt denna minihamn/grotta uppmuntras! Och kanske ett bad från klipporna, eller bara en paus i lugnet. Utsikten längs havet på vägen med alla små vikar får jag på köpet. Och gillar jag inte klippbad så har jag ju tidigt passerat Son Xoriguer-stranden, dit jag kan återvända. Har jag tid över kan jag hinna med en bad- och båttur från marinan via Cala Galdana till en strand längre bort (det varierar vilken), där det blir någon timmes badpaus. På vägen får jag dessutom se ett dussintal andra fantastiska stränder, vilka tyvärr ofta är svåra att nå utan att promenera eller cykla en bra bit (med undantag för Cala Galdana, då).
Far d’Artrutx nära Cala en Bosc
Trappan till Cova des Pardals – vad gömmer sig här nere?
Det här var fyra paket, och det tycker jag är nog. Resten av tiden vill jag gärna ägna åt att bara ta det lugnt, bada och kanske peka slumpmässigt på en karta och åka dit fingret pekar. Har jag glömt något? Stränder och mat? Okej då:
Stränder
Det är svårt att rekommendera några stränder över andra. Smaken är ju olika. Men dessa är de jag kommer att tänka på först (med nåbarhet i åtanke):
Macarella (med en servering under högsäsong – ganska ovanligt för avskilda stränder här!) och Macarelleta bredvid. Dessa nås via promenad från Cala Galdana (en stor strand som också platsar på listan). Jag fokuserar på promenaden, då bil inte går att ta hela vägen till Macarella. Här gäller parkering vid vägen, följt av en buss som går var 40:e minut vid denna tid på året (var 20:e minut under högsäsong). Åt andra hållet och lite närmare Cala Galdana ligger Mitjana, som jag kanske föredrar i dagsläget (se gårdagens blogginlägg).
Son Xoriguer och Cala en Bosc – nästgårds, men visst: lite fler turister.
Cala Tirant – för både sköldpaddor och bad.
Cala en Brut norr om Ciutadella. Inte direkt vad jag kallar en strand, men väl en massa klippor och avsatser i olika höjd att hoppa ner i havet från!
Son Bou – stor och lååååång.
Cala Mesquida – mys!
Cala Algaiarens – hit kan jag promenera på en knapp timme längs Camí de Cavalls från Cala Morell. Men mycket enklare är att ta bilen hit, det finns en stor parkering ett par hundra meter från stranden. Stor och bred, även om det inte är jättemått vi pratar om.
Algaiarens
Cala en Brut
Oavsett vilka stränder jag väljer att besöka är risken att jag blir besviken väldigt liten!
Mat
Hade jag plånboken tjock nog (kanske 60 euro och uppåt per person) så hade jag någon gång under min första vecka på ön testat caldereta de langosta, något jag slarvigt kallar en hummergryta. Traditionellt ska denna ätas på plats i Fornells eller på någon flashig restaurang i Maós hamn. Men många ställen serverar denna menorkinska specialitet. Annars är det mestadels medelhavskök, fisk och skaldjur som gäller – det är ju ändå en ö i Medelhavet det handlar om. Även bondesamhället har givit sin prägel på exempelvis lokala soppor med paprika, tomat och lök (oliaigua), gärna med fikon till . Mahon-osten är en av öns stoltheter, den finns överallt av olika märken och i typ tre olika lagringsformer. Det mest kända Menorca gör anspråk på i matväg är annars Salsa Mahonesa (sås från Maó), i världen mer känt som majonnäs. Legenden säger att en kock till någon fransk såskrävande kung som befann sig på Menorca fick slut på råvaror till de traditionella franska såserna. Smör? Grädde? Finito! Men lite ägg och olja fanns att uppbringa, och… där satt den!
Restaurangen Café del Nord har jag nämnt tidigare. Cova sa Nacra i Sa Caleta (nära Ciutadella från Cala en Bosc sett) är en annan restaurang jag kan rekommendera. Den ligger i en grotta med utsikt över en vik. Fiskar och maneter skvalpar förbi i vattnet nedanför. Bra mat och jättemysigt! Jag rekommenderar också den kubanska restaurangen i Cala en Bosc, den har jag dessutom skrivit om i ett tidigare inlägg.
Lite kuriosa med koppling till det jag nämnt ovan:
En annan strand som är känd för sina sköldpaddor är Cala Tortuga (egentligen Arenal de Morella). Den ligger i närheten av fyren Favàritx, som i sig är värd ett besök. Fyren ligger placerad i vad som bäst kan beskrivas som ett månlandskap nästan utan växtlighet. Här finns dock ett problem: från juni till någon gång i oktober är biltrafik till fyren inte tillåten. Istället går bussar hit från Maó. Detta gör det lite mer omständligt om jag vill uppleva detta.
Utöver detta är Menorca en ö full av historia. Det finns fornminnen att studera överallt (vad mina döttrar brukar kalla ”gamla stenar” eller ”stenhögar”). Jag har inga speciella platser att rekommendera, men kolla upp och fråga – eller stanna när ni ser skyltarna under bilfärderna!
Lugnet, tryggheten och friden på Menorca är det som i mångt och mycket präglar ön. Kan jag känna mig orolig ibland hemma, så har jag inte alls samma känsla här. För ett par år sedan inträffade en bilstöld på ön – och det kändes på något sätt gammaldags att läsa rubrikerna detta orsakade i tidningarna…
Jag hoppas dessa tips och tankar kan vara till hjälp. Jag kommer säkert slå mig i huvudet när jag upptäcker att jag glömt något helt uppenbart, särdeles fantastiskt och viktigt, men då får det istället bli ett annat inlägg!
I briefly mentioned the restaurant and the word Delit in an earlier post in Swedish. I post this in English just in case it reaches someone who actually can give me input concerning the word delit (or spelling of names, or anything else).
When I yesterday went shopping in the bookstore in Ferreries, I had a conversation with the man behind the counter, who tried to answer my questions about delit. He immidiately knew which restaurant I had visited, and told me that he knew the owners. He also understood why I asked about what delit meant, but more about that later…
The Restaurant
The restaurant Delit halfway up the hill from Cala Galdana has been quite a nice experience for my family. Our first visit was by coincidence a few years ago, when we were walking back to our car from the beach. We had a great lunch there, boosted by the fact that I fancy restaurants where you get a small plate with olives and/or crisps before the meal.
When we this year went back to Cala Galdana to stay a week at the Alta Galdana hotel (we only lasted a couple of nights there before we had to look for a better hotel, but that’s another story), we felt the urge to visit Delit again. Luckily, we came to the restaurant somewhere between standard lunch and dinner times, which meant that we could have a chat with the staff. We went to Delit every day during our stay, and Samuel (which I think is the spelling of the name of the man who I believe runs the place with two brothers) welcomed us each time and made us feel at home. The restaurant serves many types of food and pizza, and has a couple of set menus to choose for value besides the ordinary menu. We have tried many dishes of good quality, but what I remember the most is the language I learned. Now I know that Lamb obviously is called Be (and if it isn’t, I’m sorry – I’m still learning!), which seems kind of onomatopoetic, since it sounds like the sound lambs make. I could hardly imagine myself ordering a Mooh or an Oink back home… Anyway, my daughters loved the pizza (and the olives and crisps!) and were always eagerly waiting for the dessert of their choice: Dit i fet. I am half-guessing again, but I think it means ”Just do it” or something. And how they do it! It is a simple dessert, but oh, so tasty. Something like chocolate mousse, crunched cookies and cream really makes perfect here.
Dit i fet the Delit way
The Word
So, when we asked Samuel what the word Delit meant, he tried to explain. He told us something like that when our family sits by the table on a nice evening, eating and drinking and having a good time, we experience delit. Here we also experienced logic, since we could connect it to the word delight in some way. Okay. The next day took us to a restaurant up north, where I wanted to show off my language skills. I told the owner of the restaurant that we experienced delit during our dinner. He kept his cool, looked at me and said: ”That’s ok, if you really want to go to jail”…
The Curiosity
This is where my curiosity took over. I tried to get an explanation, and at first I only got the you-are-going-to-jail-answers. My language barriers has prevented me from having deeper discussions about the true meaning of the word, but one day I hope I will get my answers!
At the bookstore I couldn’t resist asking the man behind the counter. He told me that delit could have double meanings, one of which was good, one of which was maybe not so good. Now I can accept the good meaning, just from how the word sounds. But I am more curious than ever regarding the bad meaning – what kind of delit could make me go to jail? I have tried searching online dictionaries, but the only thing I find is the delight-derived meanings. I guess my search will go on in some way, but I’m not sure what the people here will think of me if I start my conversations with asking for something possibly heavy crime-related… I will continue experiencing delit, but perhaps only halfway up that hill from Cala Galdana.
Menorca 101 