Tidigt i december började Menorcasuget sätta in rejält. Jag var vid tidpunkten inne på en hemsida för att beställa lite julklappar i form av böcker. Innan jag skulle betala beställningen kunde jag väl ändå också söka på Menorca, bara lite grann? Självklart.
Sökmotorn tuggade fram titlar på alla möjliga språk, mer eller mindre relevanta för mig. Jag råkade snabbt beställa ett nytryck av en engelsk guidebok – jag måste ju kolla om den blivit lite mer uppdaterad än den förra utgåvan (som för övrigt fick mig att försöka leta efter en fornlämning som nuförtiden ligger långt inne på otillgänglig och privat mark – stort tack till förlaget för att jag fick backa tillbaka bilen sjuhundra mil med någon decimeter tillgodo på varje sida efter att ha gett mig in i en återvändsgränd som slutade med en fet grind och PRIVADO-skyltar). Jag ögnade vidare i listan och blicken fastnade snabbt på några böcker skrivna av Cat Preston med titlarna Murder in Menorca. Jag läste beskrivningen och klickade snabbt in alla de tre jag såg. Sedan började jag fundera, det kanske inte var så rationellt? Inga recensioner fanns att tillgå, ingen information om författaren, ingen redaktör, ingenting – förutom sidantal, pris, vikt och ISBN-nummer (148, 122 kr, 177 g och 9781522906988 för den nyfikne). Och utan ens bilder på omslag eller liknande kändes det lite konstigt att bara tokklicka hem ett gäng böcker. Skärpning, Jens!
Jag bestämde mig istället för att bara beställa den första boken i serien, det kändes säkrast så. Skulle jag bli knockad av den kunde jag ju lätt komplettera i efterhand. Och veckan före jul hade jag till slut mitt paket, efter någon extra veckas väntan på leveransen av… ja just det, denna bok. Var den värd väntan? Önskas ett objektivt svar får jag hänvisa någon annanstans, i min värld räcker det med ”Menorca” i titeln för att minst få betyg 4 av 5…
Om författaren fanns några rader i boken: Cat Preston (namnet låter bara sååå taget!) älskar böcker och har läst de flesta av Agatha Christies verk. Och nu, bosatt i en rural del av England med 3 barn och en hund, ville hon också in i cozy mysteries-genren (får jag kalla det Mys-terier på svenska?). Det är en lite tunn beskrivning, särskilt om man som jag är lite nyfiken på författaren bakom böcker jag läser.
Vad väntar en läsare? Baksidan på boken lockar med att Abby och hennes två söner blir vittnen (typ) till ett mord i semesterorten Arenal d’en Castell på den vackra ön Menorca. Det låter spännande, och jag ger henne helt rätt i att Menorca är vackert (om det överraskar någon).
Abby lockas av utredningen och av den uppenbart attraktive polis som utreder mordet. Tror ni på kärlek vid första ögonkastet? Här sprudlar i alla fall känslorna direkt, och i någon form av cozy mystery-anda blir det ofta viktigare med romantiken och känslorna än själva mysteriet. Romantik, känslor och detektivarbete slåss om de 144 effektiva sidorna i boken, som är snabbt lästa. Ibland känns det som att själva mysteriet får för lite plats bland alla relationer, men ta det som ord från en i genren ovan läsare. Det känns dock som att det låga sidantalet jagar fram många situationer som författaren vill berätta om, det hade tjänat på att få utvecklas under en längre tid och ett större antal sidor. Nu känns det lite som att stressade själar snabbspolar Tinder.
Miljöbeskrivningarna är sparsamt förekommande, det som nämns är i stil med något kvarter i Arenal d’en Castell, en strand och ett inspel från Maó med tillhörande båttur i hamnen. Jag hade personligen önskat mycket mer av detta, när en bok äntligen utspelar sig på Menorca vill jag ha massor! Jag vill känna igen mig, drömma och längta! Men, som sagt, detta är inte min genre. Men Menorca är det. Mysigt är det. Ett mysterium är det. Och vem vet, snart kanske jag har klickat hem den andra och tredje boken i serien också.
Menorca 101 