Cala en Bosc – Cala’n Bosch

Vad är en turistort? Är det hotell, barer och upplevelsen av att höra tyska och engelska överallt? Hårflätning, krimskrams och ekivoka souvenirer? Trängsel, sol och all inclusive? I Cala en Bosc på Menorcas sydvästra spets har du det mesta inom gripbart avstånd, och med menorkinska mått mätt är detta definitivt en turistort. Men samtidigt är det långt ifrån vad jag normalt förknippar med begreppet. Jag ska försöka förklara varför i detta inlägg.

En slående sak, speciellt om du närmar dig stranden Cala en Bosc från havet, är åsynen av byggnader. Hotell, mindre hus och mer tomma ytor än skog. De flesta av Menorcas stränder ligger annars i oexploaterade områden. vilket lättast syns genom att växtligheten där fritt får gå sin kamp mot vindar och oväder. Dessa virgin beaches gör sina avtryck genom att skära in i den orörda naturen och placera en bädd av vit sand längst in. Och allt detta utan mänskliga spår.

Att promenera i Cala en Bosc kan ge många olika intryck på kort tid. Horisonten vid havet skänker dig solnedgångar du inte trodde fanns. Färgerna som spretar över skyn och speglas i havet är en otrolig kontrast till de mörka klippor du betraktar utsikten från. För extra effekt och djup till dina bilder finns dessutom en fyr i närheten. Jag lovar – den är otroligt lätt att placera på de foton du tar (om du inte bara andäktigt insuper solnedgången). Promenera vidare längs de små husen som kantar kustslingan på västsidan och dröm om att bo i något av dem. Det gör i alla fall jag varje gång jag går förbi, endast en liten väg skulle skilja mig från klipporna och havet. Bländades du av solnedgången, eller hann du se konturerna av Mallorca vid horisonten? Det var i så fall Alcudiakusten du såg, och det är inte många mil dit! 

När du närmar dig centrala Cala en Bosc stöter du på kanalen som löper in till marinan, runt vilken det mesta av nöjeslivet kretsar. Med epitetet turistort följer självfallet inkastare till restauranger, och här finns de överallt. För att vara på denna ö är de ovanligt kontaktsökande och sociala, men förklaring finns: i princip alla som jobbar här på sommaren är fastlandsspanjorer som säsongsarbetar, så bemötandet och sederna i yrket tar de med sig vart de än åker.

Efter en tur runt marinan, kanske en bit mat, och spaning på människor, båtar och efter fiskar i vattnet kan du strosa runt i det utbud av affärer som finns. Därefter återstår egentligen bara hotellområdena och parkerna lite utanför själva centrumet.

För att återgå till den inledande frågan: javisst, Cala en Bosc är väl egentligen den typiska turistorten. Men det känns som att allt är gjort i en något mindre skala. Megaresorterna lyser med sin frånvaro och massproduktionen inom turismen här kan lätt rymmas runt hotellområdets pool. Den volymen passar mig utmärkt. Det är den som gör att orten trots sin karaktär upplevs som väldigt lugn. Finns det förresten något annat än lugn på Menorca? Jag tvivlar.

Om vi bara tittar på charterutbudet för svenskar, så ser det ut som att Cala en Bosc är Menorcas centrum. Jag vet inte om detta är unikt för Sverige, men majoriteten av de hotell som valts ut ligger i denna ort, belägen någon mil söder om Cuitadella. Orten består av hotell, lägenheter och turistfaciliteter och är i princip  obebodd under vinterhalvåret.

Området

Det område som i katalogerna kallas Cala en Bosc (där står det nog oftast Cala’n Bosch) är döpt efter mittpunkten på orten, med en strand, hotell, affärer och en marina runt en konstgjord sjö, förbunden till havet via en smal kanal täckt av en karakteristisk brant och smal gångbro. Två andra områden, Cap d’Artrutx på västsidan och Son Xoriguer i öster, brukar ofta halka med i Cala en Bosc-definitionen i katalogerna.

Allt som präglar en menorkinsk turistort finns här: vattensporter, uthyrning av båtar, kajaker och vattenskotrar, dykning, båtturer, flyboards och uppblåsbara krokodiler. Supermarkets finns i princip överallt, den största (Top Markets) hittar ni i kvarteret vid marinans inre gräns. Sortimentet i den affären är det svårt att klaga på oavsett behov.

I samma kvarter – det största kommersiella kvarteret i Cala en Bosc (om jag kan kalla något här stort) – finns apotek, bil- och cykeluthyrning, tobaksaffär, sko-, klädes- och souveniraffärer – ja, det mesta, åtminstone i mindre skala. Modeshoppare och kräsna konsumenter kan kanske finna utbudet ganska begränsat. Därtill finns också ett gäng restauranger och pubar i områden. Liknande verksamheter och affärer finns lite överallt på orten, men inte lika koncentrerat till en plats som här.

Mat och uteliv

Det mesta av utelivet kretsar kring marinan, restauranger kantar vägen nästan hela varvet runt. Att hitta mat är lätt, dock är öppettiderna kanske mer präglade av de turister som besöker orten än av medelhavsbefolkningen. Resenärer som anländer sent på kvällen kan ibland ha svårt att hitta ställen som fortfarande serverar mat. Turistaffärer och restauranger verkar tackla av senast vid 23-tiden, efter det är det några barer (och därmed mer dryck än mat) som gäller. 

Av restaurangerna i marinan kan bland annat On Egin nämnas, även om jag i ärlighetens namn måste säga att restaurangerna är ganska likartade. Det behöver dock inte vara negativt vad gäller matkvalitet, utan mest tråkigt om du söker variation. On Egin ligger på den östra sidan av marinan. I den inre mitten av marinan ligger Med Bar, som är mer av en bar eller ett fik. Här finns okej smårätter och framför allt: kaffe och kulglass! Serveringen kan variera i uppmärksamhet, och det är lite krångligt att behöva beställa kaffe och glass av olika personer i olika kassor.

Den restaurang jag känner mest för, La Perla de Habana, kommer jag tillägna ett eget inlägg här senare. Den finns inte i marinan, utan något österut i området i gränslandet mot Son Xoriguer. Och det beskriver jag i ett kommande inlägg.

Hotell och bad

För mig är hotellpoolen oftast det första stoppet när det gäller bad. Men efter ett tag vill jag gärna ha lite variation, och då är havet aldrig långt borta. Stränderna i denna ort ligger öster om marinan (åt vänster om du står på bron över kanalen och tittar ut mot havet).

Ett stenkast från marinan ligger stranden i Cala en Bosc. Den ligger idylliskt inne i en vik, med klippor på båda sidor. Sanden är vit och vattnet härligt blått i olika nyanser. Gillar du sandstrand är det perfekt. Gillar du att sola på klipporna är det också jättebra, klipporna är lite vassa på sina ställen, men det finns alltid plats där då de flesta väljer sandstranden. Vid stranden finns både serveringar, barer och möjlighet att hyra solstolar och parasoll.

Bilden vi tog för att minnas hotellnamnet

Uppe på klippan mellan viken och kanalen ligger Grupotel Tamariscos. Första gången jag reste till Menorca gjorde vi en kort avstickare till Cala en Bosc och parkerade bilen precis intill detta hotell för att ta en promenad. Det var ingen slump att vi valde detta hotell nästa gång vi åkte till Menorca – fotot ovan är taget för att vi skulle minnas namnet på hotellet, som måste ha det bästa läget på orten med direkt utsikt över havet, men ändå nära till allt. I de följande inläggen kommer jag göra några nedslag om hotellen i Cala en Bosc.

Biosfärområdet Menorca

UNESCO har till dags dato utsett 686 platser i 122 länder till biosfärområden (eng.: biosphere reserve). Dessa områden ingår i ett program (Man and the Biosphere, MaB), vars syfte är att göra samspelet mellan människan och livsmiljön bättre.

Med utnämningen till biosfärområde följer inte bara någon form av skydd, utan också ett ansvar för att studera, forska och utveckla olika delar av livsmiljön – framför allt vad gäller hållbarhetsfrågor.

Här ligger Menorca i bräschen. Är det några som direkt kan se vad exempelvis föroreningar och skräp i havet innebär, så är det öbor. Och de agerar, till exempel genom att på sikt förbjuda plastpåsar som allt för lätt hamnar i havet. Menorca utsågs till biosfärreservat 1993, och det är en del av öns stolthet.

Sedan dess pågår ett konstant arbete med att balansera den ekonomiska och sociala utvecklingen med vård av det arv som finns på ön. En del av förklaringen till lugnet på Menorca finns nog här, att ön till stora delar är skyddad från exploatering.

En annan del av förklaringen till den trots allt relativt återhållsamma turismen sägs vara att Menorca under det spanska inbördeskriget stod upp mot nationalisterna i Spanien och vägrade underkasta sig. På Menorca kunde republikanska styrkor få stöd och formera sig för operationer mot bland annat Mallorca. Nationalisterna  gynnade sedan istället Mallorca och Ibiza, som fick mycket bättre förutsättningar för turism och den ekonomiska välgång denna medförde. Menorca straffades och stod i skuggan av turisthorderna – och om allt detta är sant så är jag väldigt glad för det idag!

Så när du vandrar, badar eller bara är på Menorca, tänk på att du befinner dig i ett biosfärområde. Och njut av vad detta innebär för ön, med avseende på bevarande av arvet, miljön och lugnet. Det är det som gör ön till den fantastiska plats den är.

Restaurang: Cafè del Nord i Playas de Fornells

Cafè del Nord i Playas de Fornells (eller Platges de Fornells) är en av mina personliga favoritrestauranger på Menorca. Den ligger högt beläget i Playas de Fornells en kort promenad från stranden och erbjuder en storslagen utsikt över området.Det är en restaurang som drar till sig turister från badorten samtidigt som den på något sätt behåller en lokal integritet – det både syns på menyerna och hörs på personalen. Det finns en form av enkel meny med ett urval av standardrätter för den hugade eller stressade. Denna skiljer sig kanske inte så mycket från menyerna på andra menorkinska, eller spanska för den delen, turistorter. För en riktigt bra lunch finns här också en spansk klassiker: menu del dia. Detta ger dig en trerättersmåltid med (vad jag minns) tre alternativ för både för-, huvud- och efterrätt. Denna paketmeny är i mitt tycke väldigt prisvärd och bra (jag brukar själv välja den om jag inte är helt inriktad på något specifikt). Den stora behållningen är dock den större menyn, både vad gäller mat- och dryckeskvalitet.

Gillar du fisk, skaldjur och/eller paella kommer du trivas. Ja, du kommer nog egentligen trivas oavsett smak. En rolig detalj är att det enda som egentligen varit konstant från den dag stället öppnade är Mahon-ost-glassens plats på efterrättsmenyn. Den har varit där från dag ett, och jag tror inte att den kommer försvinna. Mahon-ost-glass? Ja, det är precis vad det låter som: en glass smaksatt med öns stolthet vad gäller ost: Mahon-osten. Låter det förskräckligt? Prova! Du kommer antingen älska den, eller… kanske inte älska den. Den är definitivt en vattendelare vad gäller smak, jag tror inte att någon är neutral inför denna glass. Jag tror förresten att både glassen och osten är värda egna inlägg framöver när det kommer att handla om mat.

Personalen (som jag tror också är ägarna till stället) är väldigt hjälpsam, och de besitter goda kunskaper om både mat och dryck. De drar sig inte heller för att pragmatiskt rekommendera eller avråda från rätter eller drycker på menyn (”Väljer du mellan dessa två rätter? Ta den där. Den andra kan du hitta på vilket sjapp som helst, den är tråkig.”). Färsk fisk, bläckfisk och liknande finns det gott om, och utbudet varierar från dag till dag beroende på vad som fångats. Även här är det lätt att få sakliga rekommendationer från personalen. Vinlistan är inte jättelång, men fylld av kvalitet. Och vill du diskutera viner så är det lätt hänt att du får en trevlig pratstund med en vinkännare i personalen.

Restaurangen är öppen varje dag under högsäsongen. Innan och efter högsäsong har de ofta stängt måndagar-tisdagar, alternativt öppet endast på kvällen. Kolla öppettiderna om det är lågsäsong! Sen höst, vinter och tidig vår är restaurangen stängd, normalt tror jag den är öppen från ungefär tidigt i maj till början/mitten av oktober.

Playas de Fornells: En badort på nordkusten en dryg halvmil norr om Es Mercadal. Följ vägen norrut mot Fornells från Es Mercadal och ta av till vänster när skyltarna till Playas de Fornells kommer. Om ni besöker orten – se till att ta en tur längs vägarna i bebyggelsen norrut (bortom Cafè del Nord). Bara några hundra meter bort ligger husen uppradade längs kusten, och området där är oerhört vackert. Att stå där och se havet möta klipporna en blåsig dag är nästan obeskrivligt.

Menorca i stort

Denna fantastiska ö är den näst största ön i Balearerna, ögruppen som för en turist består av Mallorca, Menorca, Ibiza och Formentera. För mer intresserade består Balearerna av något hundratal öar, av vilka de allra flesta snarare kan betraktas som klippor än som öar.

Menorca spänner över drygt 700 kvadratkilometer, vilket motsvarar ungefär halva Ölands storlek. Kustlinjen mäter 216 kilometer, och det är knappt 5 mil fågelvägen från den västligaste till den östligaste punkten. Den östligaste punkten på Menorca är också Spaniens östligaste punkt, så det är där du ska befinna dig om du vill möta solen först av alla i Spanien!

Utbudet på Menorca är inte lika uppdukat som exempelvis Mallorcas. Visst, det finns korn av traditionell massturism (om än i mycket mindre skala), men dessa korn är relativt isolerade – och de som uppskattar brittiska pubar och engelska frukostar kommer finna charm i dessa orter. För alla andra finns en myriad av icke-exploaterade saker att upptäcka.

Menorca är indelat i åtta kommunregioner (ja, jag tror att jag just uppfann det ordet), med namn efter de största orterna. Dessa är från väster till öster: Ciutadella, Ferreries, Es Migjorn Gran (där Migjorn och Gran kan byta plats beroende på språk), Es Mercadal, Alaior, Maó (eller Mahon), Sant Lluís och Es Castell. Flygplatsen, den naturliga första anhalten på ön för de flesta, ligger mellan Maó och Sant Lluís på den östra sidan av ön. Utöver de nämnda orterna och rena turistorter brukar tre byar också nämnas: Fornells, Sant Climent och Llucmaçanes.

I städerna Ciutadella (den tidigare huvudstaden) och Maó (den nuvarande) lever ungefär två tredjedelar av öns befolkning. Städerna har cirka 30 000 invånare vardera och ytterligare 30 000 bor på resterande delar av ön. Maó blev öns huvudstad när britterna ockuperade ön på 1700-talet, och har behållit epitetet sedan dess.

Min första resa till Menorca

Jag kan faktiskt inte minnas vad jag hade för funderingar eller förväntningar inför den första Menorcaresan. Det jag först kommer att tänka på är förberedelserna. Mycket av behållningen av en resa består för mig av förberedelserna; att läsa om, drömma och längta till resmålet. Och det första jag märkte var att det var svårt att hitta guideböcker för enbart Menorca. Jag lyckades hitta en, på engelska. Den beställde jag direkt. Någon annan bok med både Mallorca och Menorca kanske också åkte med i beställningen, men det var tyvärr ingen stor del av boken som var tillägnad Menorca. Det spelade dock ingen större roll – en bok med Menorcafokus räckte för mig. Med min kunskap idag skulle jag istället rekommendera att vänta med införskaffandet av guideböcker – de bästa har jag hittat på plats på Menorca. De ges ut av lokala förlag och kan vara lite krångliga att hitta på nätet hemifrån. Men väl på plats finns de i princip i alla turistbutiker och supermarkets. Du hittar böcker på flera stora språk (dock inte svenska), med olika teman och i olika format. Det är bara ett problem, jag gillar att läsa böckerna och planera innan jag åker. Med min samling idag kan jag det, men det hjälper ju bara mig själv…

Den första resan gjorde jag med Solresor, en arrangör som nu upphört med resor till Menorca. Vi visste inte riktigt vad vi önskade eller vart vi ville, men slumpen styrde oss till Prinsotel vid Cala Santandria i Sa Caleta på västkusten. Cala en Bosc (eller Cala’n Bosch) några kilometer söderut var enligt flera foruminlägg omvittnat som en turistort präglad av starka vindar. Ciutadella någon kilometer norrut var den näst största staden på ön, men en stad kände vi inte någon större lust att semestra i. Vi har fått revidera båda dessa uppfattningar i efterhand: Cala en Bosc upplever vi inte alls som så blåsigt, och Ciutadella – visst skulle vi kunna semestra i denna underbara stad!

Nu var vi dock på plats i Sa Caleta, beläget vid en liten vik med absolut närhet till havet. Det bestående minnet kommer från poolen på Prinsotel. Min yngsta dotter hade stor respekt för vatten, hon hade ännu inte lärt sig simma. Och hon som rekommenderat Menorca för jakten på de perfekta äggen hade skickat med oss ett annat tips: skaffa cyklop och snorkel till minstingen! Vi lydde och utrustade henne med armpuffar, cyklop och snorkel. Sedan gick vi ner till poolen. Från den stunden såg vi i princip bara hennes rumpa under resten av semestern. Hon flöt och sparkade runt i poolen som hon inte gjort annat. Det blev en total jackpot, och hennes strävan efter att lära sig simma på riktigt blev större och större. En dag drabbades hon av en aning högmod och tappade all respekt för vattnet. Hon tog av sig armpuffar och snorkel och hoppade rakt ner från kanten av poolen. Jag tror hon blev lite förvånad när hon stod på botten av poolen och såg sig omkring. Det här med att flyta, simma och plaska runt var visst inte så enkelt som det såg ut. Och det var tur att pappa stod bredvid och snabbt kunde lyfta upp henne till ytan igen…

Vi reste till Sa Caleta i mitten av juni. Orten (jag skulle snarare kalla det en stadsdel i Ciutadella idag) och hotellet präglades av lugn, trots vår utsikt över… en parkeringsplats. Vi hade inga problem med att hitta varken parkeringsplatser eller stolar vid poolen under vår tid där. Juni innebär fortfarande lågsäsong för spansk turism, den värsta hetsen inträffar som för de flesta sydeuropeiska länder i augusti.

Hotellet har två pooler, vilket jag tror bidrar till lugnet kring dem. Hotellets restaurang är okej, ungefär vad jag kan förvänta mig av ett charterhotell. Tvärs över gatan från hotellet finns en liten supermarket med det nödvändigaste i mat- och utrustningsväg. En liten biluthyrning låg i lokalen precis intill affären (själv är jag dock skeptisk till att hyra bil från mindre uthyrningsföretag – det är viktigt att leta efter kundrekommendationer eller betyg på nätet!). Pärlan i området ligger någon minut bort, den upptäckte vi av en slump. Vi hade passerat en konstig lucka, ungefär som en kiosk, några gånger. Bredvid denna låg en öppning, omgärdad av ett par lappar med vad som såg ut som en meny. Genom öppningen kunde vi se havet, men de första dagarna var vi konstant på väg någon annanstans när vi passerade. Så vi hade aldrig tid att stanna och studera kiosk, öppning eller meny. Någon dag senare satt vi och bläddrade i guideboken och såg en text som starkt rekommenderade en restaurang i området. Vi bestämde oss för att testa den – och döm om vår förvåning när vi upptäckte att kartan i guideboken ledde oss till just den öppning vi passerat så många gånger… här låg restaurangen Cova sa Nacra. Jag återkommer till denna restaurang i ett senare inlägg.

Denna vår första vistelse var överlag bra. För en tvåbarnsfamilj som vill ha lugn och ro är det perfekt. För den som söker party och hålligång finns det nog många bättre turistmål att besöka än Menorca.

Sa Caleta i sig har inte så där jättemycket att erbjuda, men vi hade hyrt bil och tog oss runt stora delar av ön på egen hand. Dock var det svårt att hitta guldkornen direkt vid första besöket, oavsett hur många guideböcker jag hade köpt. Men det totala intrycket var slående. Att få uppleva historia, hav, lugn, fantastisk natur och mat i en menorkinsk förpackning – det är det få saker som slår.

Jag vet inte om jag idag skulle återvända till Prinsotel. Det är inga fel på hotellet, men jag har upptäckt så mycket annat på ön som lockar att det inte varit aktuellt. De hotell jag stannat på mer än en gång är inte så många, men för samtliga av dessa har det funnits goda skäl till att återvända. Vilka hotell och vilka skäl? Det kommer jag skriva om framöver!

Skrönan eller ägget – där allt började

Jag vet egentligen inte om allt började på 1990-talet eller 2010-talet, det beror på hur vi definierar det. En välvillig rekommendation från en ung man till sin chef, eller en jakt på de perfekta äggen. Någonstans börjar alltid en kärlek, men det är svårt att säga när och hur. Men ändå:

Jag tror det var i mitten av 1990-talet som jag hörde min chef tala om den årliga resan till Mallorca. Jag, ung och stursk, hade läst i någon tidskrift om Mallorcas mindre grannö. Tipset från skribenten var tydligt: Menorca var en mindre känd pärla som bara väntade på att hittas av Mallorcaresenärerna. Självklart vidarebefordrade jag detta tips till min chef, kanske något i stil med ”Har du hört talas om Menorca? Den ön ska vara mycket vackrare och bättre än Mallorca. Ni måste åka dit nästa år!”

Svaret jag fick var nog ganska kort: ”Nej, vi åker till Mallorca. Det har vi alltid gjort.” Men jag hade i alla fall upptäckt Menorca. I teorin. Och min avsikt var god, även om chefen kanske uppfattade det som en diss av Mallorca.

Någon form av dröm om att få besöka Menorca levde i alla fall vidare inom mig. Men den fick vänta på att realiseras. På samma vis som min chef åkte till Mallorca varje år ville jag åka till… Grekland. Det höll i några år. Sedan kom studier, familj och annat och styrde båten i en annan riktning. Men när det yngsta barnet blivit gammalt nog för att på riktigt uppleva resmål aktualiserades tankarna igen. Efter semestrar med Legolandturnéer, besök i London, Göteborg, Köpenhamn och på Österlen kunde tankarna sträcka sig till lite längre resor. Och på något sätt som jag inte kan beskriva i efterhand var valet av resmål naturligt; vi skulle till Menorca.

Så fort en bekant fick höra talas om våra Menorcafunderingar tillkom ytterligare en dimension. Hon undrade ivrigt om vi visste vad som var så speciellt med Menorca. Vi bläddrade mentalt bland våra då något haltande kunskaper, men kom inte fram till något.

-Äggen, äggen! Menorca är berömt för sina perfekta ägg! Det finns inget ställe i världen där äggen håller så bra kvalitet som på Menorca. Visste ni inte det?

Vi hade ingen aning. Och jag ska erkänna, att jag ett flertal resor senare fortfarande inte har en aning. Varifrån fick hon fick detta med äggen? Jag har studerat kartonger i matbutiker, känt på äggen, försökt läsa om dem. Och jag har ätit dem. Men ingen lycka. Oavsett om det är en skröna eller ej är det ett bra tema för mina resor – för vad kom först, skrönan eller ägget? Detta lever vidare som en uppgift för framtiden: någon gång ska jag lista ut om hon hade rätt. Och i så fall även varför hon hade rätt. I den här bloggen tänkte jag beskriva det jag upplevt och upplever i jakten på de perfekta äggen.