mars 2020 – Menorca 101

Jag kan ha svårt för massturism, allmänna trender och allt som ger någon form av flockbeteende. Just därför passar Menorca mig perfekt. Men även på en Menorcaskala så finns det grader av turism, från unika platser till de ställen som nästan alla turister besöker. Jag undrar om inte (Sa) Cova d’en Xoroi kan vara det mest kända stället för turister på Menorca? Och nog är det därför jag själv hittills inte skrivit något inlägg om stället. Men det ändrar jag på nu, för bara utsikten är värd ett helt inlägg!

Vägen ner från ingången däruppe, fångad från en avsats längre ner i grottsystemet.

Xorois grotta, Sa Cova d’en Xoroi (där x uttalas som ch), är främst känt som en populär nattklubb. Ett fränt disco hade man sagt när jag var ung. På dagtid spatserar mängder av turister runt i grottorna, på kvällstid studerar besökarna solnedgången och på nätterna dansas det (antar jag). När jag skriver grottorna avser jag det system av sammanlänkade grottor som utgör etablissemanget. Det är inte i betydelsen orörda vattenurgröpta och droppstenstäta håligheter i berget, utan mer inredda utrymmen i berget. Men häftigt är det!

Panoramabild från en avsats i Cova d’en Xoroi.

Det sägs att Xoroi (som betyder enörad. En-örad. Alltså en man med ett öra, inte en rad av öar. Jösses vad svårt det var för mig att skriva och sedan läsa det) var en morisk sjöfarare, alternativt en turkisk pirat, som genom skeppsbrott eller av någon annan anledning kom från havet och hamnade på Menorca. Han höll sig undan lokalbefolkningen och gömde sig i en grotta på sydkusten. Människorna på gårdarna i närheten märkte med tiden hur mat och saker spårlöst började försvinna. Ingen hade dock någonsin sett gärningsmannen.

Plötsligt försvann en vacker flicka, enligt legenden kallad Flor d’Alaior, Alaiors blomma, från trakten. Hon förblev spårlöst försvunnen. Det var inte det sista mysteriet som skulle hovra över trakten – snart började ännu fler djur, grejer och livsmedel försvinna. Detta skedde fortsatt utan spår och till den grad att det med åren blev ett normaltillstånd. Var det en förbannelse? Var det naturen som tog sin andel? Ingen visste säkert, och ryktena frodades och spred sig ungefär som på Twitter idag.

Åren gick och traktens förbannelse fortsatte. Så kom en vinterdag då snön plötsligt föll över Menorca i mängder. Detta var mycket ovanligt, men innebar en förändring som snart skulle ge lokalbefolkningen viss sinnesro. I samband med att ytterligare saker försvann fick byborna nu upp ett spår: fotavtryck i snön från vad som måste vara tjuven! De beväpnade sig och följde spåren, vilka ledde till en grotta belägen i Cala en Porters östra klippsida. Om tjuven befann sig i denna grotta skulle rättvisa snart vara skipad! De stormade grottan, och fann till sin förvåning inte bara illgärningsmannen Xoroi, utan även en familj bestående av den sedan länge försvunna flickan Flor d’Alaior och tre barn. Flickan sades ha blivit förälskad i sin kidnappare, trots att hon skulle ha gift sig med en annan man några dagar efter hon förts bort. Oavsett situationen var all uppmärksamhet fäst på Xoroi, som insåg att spelet var förlorat. Han kastade sig ut från klipporna och ner i havet, snart följd av sin äldste son. Vågorna slöt sig över dem, och Xorois mysterium är än idag olöst. Vem var han, vad var motivet? Historien ger oss inga svar, annat än att kvinnan och de två återstående barnen flyttade till Alaior. Det sägs att det än idag finns många invånare i Alaior med rak blodslinje till Xoroi, så legenden och mysteriet lever genom detta släktskap vidare i allra högsta grad.

Dramatiska och branta klippor sedda från olika ställen i Cova d’en Xoroi.
Det är inte utan att man undrar vart Xoroi tog vägen…

Hur ser då detta ställe ut idag? Det är som jag nämnt en nattklubb, som funnits i över femtio år. Befinner du dig i Cala en Porter på sydkusten är det lätt att hitta. Cova d’en Xoroi ligger i en av klipporna som omgärdar stranden i Cala en Porter. Det är en stor turistattraktion, så det är tydligt skyltat. Parkering finns precis utanför ingången om du kommer med bil (eller turistbuss). Entréavgiften varierar beroende på vilken tid på dygnet du är här. Dagtid är klart enklast för ett besök, om du inte är sugen på party och dans. Entrén är 10 € per vuxen mellan 11:30 – 17:00, vilket inkluderar en soft drink (och definitionen av soft drink är jag osäker på: för mig blev det en läsk, för en annan ett glas rosé). Barn 2 – 11 år betalar 6 € för entré och soft drink (vatten, läsk eller juice, hoppas jag). Sedan brukar det finnas andra paket, som 1 vuxen plus 2 barn och en dricka under kortare tid mitt på dagen för 10 €, men där drar jag gränsen för mitt eget intresse.

Eftermiddagar och kvällar är en helt annan historia med entré, beroende på bland annat dag och typ av arrangemang. Lägg till 4-5 € per person för tidig kväll och dubbla entrén sen kväll/natt vid klubbarrangemang så tror jag du hamnar ganska nära. Kolla hemsidan https://www.covadenxoroi.com/en för priser och specifika arrangemang. Om jag i min ålder hade haft dansskorna kvar hade jag kanske kunnat utveckla detta ytterligare, men tyvärr. Nattklubben är i alla fall känd som en av hela Medelhavets häftigaste!

En turistshop finns innanför entrén. Turister bussas hit i mängder (med Menorcamått mätt, då) av bland annat charterbolag, så en shop är en väntad syn. Själv älskar jag att titta på souvenirer, böcker och prylar oavsett hur många gånger jag sett dem förut, så jag klagar inte. Sedan börjar vandringen i grottsystemet.

Toaletterna är en upplevelse i sig. Eller vad sägs om denna utsikt:

Vän av ordning observerar förstås att jag inte bara fotograferat på herrarnas toalett (fotografera på toalett? Fy!), utan på båda toaletterna. Dubbelt fy, och jättestort förlåt. Men jag gör allt för att dokumentera till den här bloggen.

Ett besök här betraktas säkert som ett måste för Menorcaresenärer, på den punkten får även jag ge mig. Det är vackert, det är intressant om än turisttätt. Det var trots allt bättre förr, när jag fick vara ensam i grottan. Eller då jag fortfarande hade två öron. Arrrrrrrr.

Vad är det som är hårt som sten, gammalt som gatan och som rymt mer än hundra människor och ett otal prylar?
Jag gissar att du förstått att det är någonting på Menorca, i alla fall…

Jag sitter och sliter med ett annat inlägg som tagit mig ungefär sjuhundra år att skriva och informationssöka för. Medan jag väntar på att alla saker där ska falla på plats kan jag väl lägga upp lite andra inlägg; arkitektur, kanske? Menorca vimlar av intressant arkitektur med influenser från så många epoker och kulturer. Och… ska jag avgränsa mig lite idag – vad passar bättre än något som är helt unikt? En episk fanfar (eller två) senare ger jag er: Europas äldsta byggnad! Den är äldst i Europa i hela världen.

Tatadadaaa tadaadaadadaaa! Är det en fågel? Är det ett flygplan? Är det stålmannen? Nej, det är en båt!
Vem säger förresten stålmannen i dagens anglifierade omvärld? Kanske bara jag.

Jag tillåter mig i den här bloggen att vara 100% Menorcasubjektiv, så Naveta des Tudons är för mig den självklara innehavaren av titeln Europas äldsta byggnad. Någon tvivlande röst kan kanske höras någonstans, men jag väljer att inte lyssna. I princip alla källor jag helt partiskt valt ut håller med mig.

Naveta des Tudons syns tydligt, både från denna grusväg och från motorvägen.
Dottern är mycket äldre nu, och jag har mycket snyggare huvudbonader. Navetan är dock sig lik.

Byggnad innebär i detta fall ett begravnings…hus (jag skriver inte megalitisk gravkammare, och benhus låter för läskigt) som blivit något av en symbol för Menorca. Den finns avbildad på många ställen, i böcker, på tavlor och kartor. Navetan i olja, navetan i vattenfärg, navetan i alabaster, trä och metall. Modeller och målningar i mängd, i varje turistaffär. Det är ungefär som Parthenon i Aten eller Colosseum i Rom (jaja, kanske inte riktigt lika känt, då…).

Naveta betyder liten båt på katalanska/menorquí, och en uppochnervänd liten båt är just vad det är till formen. Om än av sten. Es Tudons är namnet på platsen (jag vet inte om jag ens kan kalla det orten) närmast stenbåten. Tudon betyder för övrigt duva.

Två unga intressenter dokumenterar Europas äldsta byggnad. Det lilla glappet ovanför den stora stenen över ingången ska symbolisera den saknade stenen enligt texten nedan. Jag misstänker att restaureringen av Naveta des Tudons ca 1960 lett till att glappet blivit lite mindre än vad som kan skådas på tidiga teckningar.

Den lokala legenden säger att två jättepojkar (alltså jättar som var pojkar, hur det än nu låter) tävlade om en flickas gunst. Har vi hört den förr? Gissa fortsättningen: jodå, likt de flesta sagor kunde hon inte välja mellan dem, så de fick tävla. En av pojkarna skulle bygga en båt av sten, den andre skulle gräva en brunn och hitta vatten. Den som först blev klar med sitt uppdrag fick gifta sig med flickan.

Pojken som skulle bygga gick varje dag iväg till ett stenbrott för att hugga ut, slipa och forma stenar till sin byggnad. Dag efter dag släpade han fina stenar till sitt bygge. Han passerade brunnen på vägen mellan bygget och stenbrottet och såg hur brunnen blev djupare och djupare. Varje gång frågade han hur letandet efter vatten fortskred och fick negativa svar.

Så kom dagen då stenhuggarpojken äntligen formade sin sista sten. Han skyndade tillbaka till byggnaden för att slutföra den, men bestämde sig för att triumfatoriskt presentera detta faktum för brunnsborraren. När han tittade ner i brunnen såg han inte rivalen, men ropade sin fråga. Längst nerifrån brunnen hörde han:

-Jag har hittat vatten! Äntligen! Jaaaaa

Brunnpojken hade hunnit före. Förblindad av svartsjuka från förlusten tittade stenhuggaren på den stora sten han höll i handen. I raseri kastade han ner stenen i brunnen och dödade sin rival.

Nästa dag hittades den döde pojken i brunnen. Stenhuggarpojken blev medveten om sitt illdåd, flydde och sågs aldrig till igen – och detta är anledningen till att Naveta des Tudons än idag saknar ett enda stenblock i sin konstruktion. Och det blir väl mer spännande om vi tror på denna legend? Ja, det blir jätte-spännande… Navetan finns bevisligen där, brunnen ska också finnas i närområdet (jag har dock inte sett den själv, jag fick höra talas om historien för sent för att leta rätt på den när jag var där). Brunnen ska finnas mellan Ses Arenes, Son Quart and Ses Angoixes på kartan – och självklart ska jag försöka leta rätt på den nästa gång jag är där! Den ska ha någon form av spiralmönster, som jag självfallet ser som ett bevis för att den är borrad av en jätte.

Öppningen till byggnaden är avspärrad med ett galler, för både besökarnas och byggnadens säkerhet. En tydlig skylt förklarar också att det är förbjudet att klättra på byggnaden.

Naveta des Tudons är byggd i två plan, en stor kammare och ett övre plan. Precis som de karakteristiska stenmurarna och boskapshusen på fälten är den konstruerad utan murbruk. Trots sin relativa litenhet är det en imponerande konstruktion, där långa stenar som utgör golvet till övervåningen samsas med vanliga väggstenar. En våning har använts för benresterna, den andra för… ska vi säga förvaring av de begravna innan de flyttats till benvåningen? Torkning av kroppar låter kanske för rakt på sak!

Med kameran instoppad innanför gallret i den första dörren: Den andra dörren in till det inre. Åt sidan går en liten passage med anslutning till den övre våningen.

Över hundra personer har fått sin sista vila i den lilla stenbåten tillsammans med mängder av personliga föremål i brons och ben. Flera av dessa (föremålen, inte personerna!) kan idag beskådas på Museu de Menorca i Maó.

Naveta des Tudons användes runt 1200 – 750 f Kr. Konstruktionen (som stenhuggarjätten utförde, eller hur?) kan dock vara betydligt äldre än så. Den mäter 13,6 x 6,4 meter och är efter restaureringen 4,5 meter hög. Den kan ursprungligen ha varit upp till 6 meter hög, restaureringsbehoven var som tydligast i de högre regionerna, varför det kan råda viss osäkerhet om den exakta höjden när det begav sig. Med tanke på måtten är ingången väldigt liten, dryga 60 x 70 cm. Jag kan tänka mig att det var lite omständligt att ta sig in och ut med kvarlevor och tillhörigheter…

Muren som omgärdar byggnaden idag byggdes som skydd när restaureringen ägde rum.

Hur hittar du hit? Naveta des Tudons ligger nästan längst västerut på Menorca, utefter den stora vägen Me-1 cirka fem kilometer öster om Ciutadella (vid 40-kilometersskylten på Me-1). Det är tydligt skyltat och det finns en parkering, en grind och en liten stuga där entrébiljetter säljs. Parkeringen är gratis, entrén betingar 2 € som standard (dock har jag för mig att måndagar innebär fritt inträde, liksom lågsäsongen november-påsk). Pensionärer och ungdomar klarar sig med 1,20 € och barn under 8 år knatar in gratis. Knatar? Ja, det är en femminuters promenad till själva navetan. Heta dagar är promenaden jobbigare än vad man tror, så vatten och solskydd är alltid på sin plats. Tar du skydd bland träd och buskar stöter du nog på fler levande varelser som tar siesta.

Es Tudons är inte stort, men har många invånare om individerna av typen ovan räknas.

Naveta des Tudons är en plats som är klart värd ett besök för Menorcaresenären. Mina barn kanske inte var överlyckliga över ett besök till ”ännu en stenhög”, men själva navetan var spännande att kika in i och fotografera. Krydda detta med en legend om jättar och locka med att besöket lugnt klaras av på kortare tid än en timme, så kan du sitta lugnt i… navetan.

Månad: mars 2020

Cova d’en Xoroi

Naveta des Tudons – Europas äldsta byggnad?