Stadsrivalitet och stavning

Ett par små nedslag från den menorkinska vardagen; nyheter som åtminstone roat mig:

De styrande på Menorca verkar ha satt ner foten i en viktig fråga. Precis som debatten kanske ekade runt 205 f Kr handlar det åter om vad den underbara staden vid den enorma naturliga hamnen ska heta. Mago från Karthago (Hannibals bror, men jag gav honom ett grymt hiphop-namn här) fick ge namn åt staden då. Exakt vad den hette vet jag inte – men det har låtit på liknande sätt sedan dess; Maho, Mahón, Maó, Mahon och Port Mahon. Kärt barn har många namn, och för min del kunde Maó haft minst ett dussin namn till (och varför inte drömnamnet ”hemma”?).

Av namnen är den gammelkatalanska stavningen Maho sedan länge begravd (kanske tur, med tanke på vad four letter words brukar innebära?), Mahon och Port Mahon är anglifierade varianter, och Mahón en spansk stavning. Vart leder nu detta?

Jo: just nu pågår ett arbete som påverkar… alla som läser vägskyltar. Skyltarna ska framöver presentera öns huvudstad enbart som den katalanskt betingade stavningen Maó, vad jag kunnat läsa mig till. Väck med dubbelbeteckningar av typen Maó – Mahon. Tre bokstäver räcker!

För bokstäver kanske färre är mer, vad befolkningstopplistor anbelangar är det fortfarande flest som gäller. Och här brukar det pendla lite fram och tillbaka mellan rivalerna Maó och Ciutadella. Jag brukar demografiskt förenkla Menorca som en tredjedel Maó, en tredjedel Ciutadella och en tredjedel resten. Nu när de första siffrorna kommit för befolkningen 2021 kan vi se hur jämn kampen om positionen som den största staden på Menorca är: Maó har 29 125 invånare – Ciutadella 29 160. Ciutadella leder med 35 personer.

Kan Maó överta förstaplatsen? Är namnändringen ett led i en attraktivitetskampanj? Finns det ett värde utöver det symboliska i att skylta om? Vad gör de av alla sparade bokstäver? Kommer majonnäs heta salsa maónesa istället för salsa mahonesa?

Det får framtiden utvisa. Med andra ord (kunde inte låta bli: m a o): jag har ingen aning.

Naveta des Tudons – Europas äldsta byggnad?

Vad är det som är hårt som sten, gammalt som gatan och som rymt mer än hundra människor och ett otal prylar?
Jag gissar att du förstått att det är någonting på Menorca, i alla fall…

Jag sitter och sliter med ett annat inlägg som tagit mig ungefär sjuhundra år att skriva och informationssöka för. Medan jag väntar på att alla saker där ska falla på plats kan jag väl lägga upp lite andra inlägg; arkitektur, kanske? Menorca vimlar av intressant arkitektur med influenser från så många epoker och kulturer. Och… ska jag avgränsa mig lite idag – vad passar bättre än något som är helt unikt? En episk fanfar (eller två) senare ger jag er: Europas äldsta byggnad! Den är äldst i Europa i hela världen.

Tatadadaaa tadaadaadadaaa! Är det en fågel? Är det ett flygplan? Är det stålmannen? Nej, det är en båt!
Vem säger förresten stålmannen i dagens anglifierade omvärld? Kanske bara jag.

Jag tillåter mig i den här bloggen att vara 100% Menorcasubjektiv, så Naveta des Tudons är för mig den självklara innehavaren av titeln Europas äldsta byggnad. Någon tvivlande röst kan kanske höras någonstans, men jag väljer att inte lyssna. I princip alla källor jag helt partiskt valt ut håller med mig.

Naveta des Tudons syns tydligt, både från denna grusväg och från motorvägen.
Dottern är mycket äldre nu, och jag har mycket snyggare huvudbonader. Navetan är dock sig lik.

Byggnad innebär i detta fall ett begravnings…hus (jag skriver inte megalitisk gravkammare, och benhus låter för läskigt) som blivit något av en symbol för Menorca. Den finns avbildad på många ställen, i böcker, på tavlor och kartor. Navetan i olja, navetan i vattenfärg, navetan i alabaster, trä och metall. Modeller och målningar i mängd, i varje turistaffär. Det är ungefär som Parthenon i Aten eller Colosseum i Rom (jaja, kanske inte riktigt lika känt, då…).

Naveta betyder liten båt på katalanska/menorquí, och en uppochnervänd liten båt är just vad det är till formen. Om än av sten. Es Tudons är namnet på platsen (jag vet inte om jag ens kan kalla det orten) närmast stenbåten. Tudon betyder för övrigt duva.

Två unga intressenter dokumenterar Europas äldsta byggnad. Det lilla glappet ovanför den stora stenen över ingången ska symbolisera den saknade stenen enligt texten nedan. Jag misstänker att restaureringen av Naveta des Tudons ca 1960 lett till att glappet blivit lite mindre än vad som kan skådas på tidiga teckningar.

Den lokala legenden säger att två jättepojkar (alltså jättar som var pojkar, hur det än nu låter) tävlade om en flickas gunst. Har vi hört den förr? Gissa fortsättningen: jodå, likt de flesta sagor kunde hon inte välja mellan dem, så de fick tävla. En av pojkarna skulle bygga en båt av sten, den andre skulle gräva en brunn och hitta vatten. Den som först blev klar med sitt uppdrag fick gifta sig med flickan.

Pojken som skulle bygga gick varje dag iväg till ett stenbrott för att hugga ut, slipa och forma stenar till sin byggnad. Dag efter dag släpade han fina stenar till sitt bygge. Han passerade brunnen på vägen mellan bygget och stenbrottet och såg hur brunnen blev djupare och djupare. Varje gång frågade han hur letandet efter vatten fortskred och fick negativa svar.

Så kom dagen då stenhuggarpojken äntligen formade sin sista sten. Han skyndade tillbaka till byggnaden för att slutföra den, men bestämde sig för att triumfatoriskt presentera detta faktum för brunnsborraren. När han tittade ner i brunnen såg han inte rivalen, men ropade sin fråga. Längst nerifrån brunnen hörde han:

-Jag har hittat vatten! Äntligen! Jaaaaa

Brunnpojken hade hunnit före. Förblindad av svartsjuka från förlusten tittade stenhuggaren på den stora sten han höll i handen. I raseri kastade han ner stenen i brunnen och dödade sin rival.

Nästa dag hittades den döde pojken i brunnen. Stenhuggarpojken blev medveten om sitt illdåd, flydde och sågs aldrig till igen – och detta är anledningen till att Naveta des Tudons än idag saknar ett enda stenblock i sin konstruktion. Och det blir väl mer spännande om vi tror på denna legend? Ja, det blir jätte-spännande… Navetan finns bevisligen där, brunnen ska också finnas i närområdet (jag har dock inte sett den själv, jag fick höra talas om historien för sent för att leta rätt på den när jag var där). Brunnen ska finnas mellan Ses Arenes, Son Quart and Ses Angoixes på kartan – och självklart ska jag försöka leta rätt på den nästa gång jag är där! Den ska ha någon form av spiralmönster, som jag självfallet ser som ett bevis för att den är borrad av en jätte.

Öppningen till byggnaden är avspärrad med ett galler, för både besökarnas och byggnadens säkerhet. En tydlig skylt förklarar också att det är förbjudet att klättra på byggnaden.

Naveta des Tudons är byggd i två plan, en stor kammare och ett övre plan. Precis som de karakteristiska stenmurarna och boskapshusen på fälten är den konstruerad utan murbruk. Trots sin relativa litenhet är det en imponerande konstruktion, där långa stenar som utgör golvet till övervåningen samsas med vanliga väggstenar. En våning har använts för benresterna, den andra för… ska vi säga förvaring av de begravna innan de flyttats till benvåningen? Torkning av kroppar låter kanske för rakt på sak!

Med kameran instoppad innanför gallret i den första dörren: Den andra dörren in till det inre. Åt sidan går en liten passage med anslutning till den övre våningen.

Över hundra personer har fått sin sista vila i den lilla stenbåten tillsammans med mängder av personliga föremål i brons och ben. Flera av dessa (föremålen, inte personerna!) kan idag beskådas på Museu de Menorca i Maó.

Naveta des Tudons användes runt 1200 – 750 f Kr. Konstruktionen (som stenhuggarjätten utförde, eller hur?) kan dock vara betydligt äldre än så. Den mäter 13,6 x 6,4 meter och är efter restaureringen 4,5 meter hög. Den kan ursprungligen ha varit upp till 6 meter hög, restaureringsbehoven var som tydligast i de högre regionerna, varför det kan råda viss osäkerhet om den exakta höjden när det begav sig. Med tanke på måtten är ingången väldigt liten, dryga 60 x 70 cm. Jag kan tänka mig att det var lite omständligt att ta sig in och ut med kvarlevor och tillhörigheter…

Muren som omgärdar byggnaden idag byggdes som skydd när restaureringen ägde rum.

Hur hittar du hit? Naveta des Tudons ligger nästan längst västerut på Menorca, utefter den stora vägen Me-1 cirka fem kilometer öster om Ciutadella (vid 40-kilometersskylten på Me-1). Det är tydligt skyltat och det finns en parkering, en grind och en liten stuga där entrébiljetter säljs. Parkeringen är gratis, entrén betingar 2 € som standard (dock har jag för mig att måndagar innebär fritt inträde, liksom lågsäsongen november-påsk). Pensionärer och ungdomar klarar sig med 1,20 € och barn under 8 år knatar in gratis. Knatar? Ja, det är en femminuters promenad till själva navetan. Heta dagar är promenaden jobbigare än vad man tror, så vatten och solskydd är alltid på sin plats. Tar du skydd bland träd och buskar stöter du nog på fler levande varelser som tar siesta.

Es Tudons är inte stort, men har många invånare om individerna av typen ovan räknas.

Naveta des Tudons är en plats som är klart värd ett besök för Menorcaresenären. Mina barn kanske inte var överlyckliga över ett besök till ”ännu en stenhög”, men själva navetan var spännande att kika in i och fotografera. Krydda detta med en legend om jättar och locka med att besöket lugnt klaras av på kortare tid än en timme, så kan du sitta lugnt i… navetan.

17 januari – Menorcas dag (Diada del Poble de Menorca)

Idag, den 17 januari, infaller Menorcas dag. Ungefär som en nationaldag, om bara Menorca hade varit en egen nation. Runt detta datum händer en hel del på Menorca, både kulturellt och ecklesiastiskt (använt ett konstigt ord på ett naturligt sätt: check). Detta sker bland annat i form av utställningar, dansuppvisningar, hantverks- och konstmarknader, recitationer och uppträdanden. Människor ger sig ut på gatorna och deltar i allehanda aktiviteter, och barn besöker mässor för att få sina husdjur välsignade i skyddshelgonets namn. Dagen firas på många ställen, men Ciutadella är av förklarliga anledningar festligheternas centrum.

Som i de flesta fall med nationaldagar så firas en befrielse eller något liknande; Alfons III av Aragonien och Barcelona seglade med sina trupper över havet och erövrade/återtog/befriade Menorca den 17 januari år 1287 (vilket jag tidigare skrivit om i inlägget om Castell de Santa Àgueda). Alfons III knackade till slut på porten till huvudstaden Medina-Menûrka (som Ciutadella hette på den tiden) för att bli insläppt.

Menorcas dag har firats mer officiellt med tillställningar sedan 700-årsdagen 1987, bland annat med en procession som utmynnar i de tre knackningarna (els tres tocs). Alfons den tredjes knackningar på porten sägs ha skett tre gånger, utförda med stången till flaggan han bar med sig. Huruvida detta är sant eller ej vet jag inte, inte heller vet jag om han blev insläppt i ordets rätta betydelse. Men in kom han till slut, vilket innebar fröet till det Menorca vi känner idag. Denna händelse symboliseras idag med en procession som utmynnar i att tre knackningar med en flaggstång utförs på den plats i Ciutadella där porten genom muren till staden en gång låg. Denna plats är utmärkt med ett kors på marken vid Plaça d’Alfons III (även Plaça de Ses Palmeres, palmtorget).

En fiesta är naturligtvis kopplad till detta datum. Alfons III höll den 17 januari en tacksägelsegudstjänst, och Sant Antoni (den helige Antonius, ett helgon som dog 17 januari dag år 356) är sedan denna dag Menorcas skyddshelgon. Fiestan denna dag kallas därför Fiesta Sant Antoni Abat (där Abat betyder abbot). Det är inte lätt att hålla alla beteckningar på denna dag och dess festligheter i huvudet: Dia de Menorca, Diada del Poble de Menorca, Diada del Poble, Fiesta Sant Antoni Abat… men även en kär dag har väl många namn.

Punta Nati – en fyr med dramatisk historia, bunkrar, bufador och Camí de Cavalls

Jag samlar på besök vid Menorcas fyrar. Två mindre tillgängliga återstår, en på militärt område och en på ön Illa de l’Aire utanför Punta Prima (vid den sistnämnda har jag gjort ett försök – det slutade med en vält kajak, ofrivilligt havsbad och en spännande jakt på delar av min packning guppande i halvmeterhöga vågor). Den första fyr jag besökte på Menorca var den vid Punta Nati, och hit har jag återvänt flera gånger.

Vid en första anblick ser fyren (och landskapet runtomkring) ganska slätstruket ut i jämförelse med andra fyrar – och till kvällen börjar det blåsa gaaanska kallt här. Så varför har jag återvänt? Jo:

På den raka promenaden från parkeringen till fyren lade jag märke till något välbekant: skyltar som markerade en sträckning av Camí de Cavalls. Denna fantastiska vandrings-, ridnings- och cykelled kan få mig att åka vart som helst (detta beslut underlättas ju i och för sig av att alla dessa ställen ligger på Menorca…).
Gamla, udda byggnader som ser häftiga ut vill jag gärna läsa in mig lite på och besöka igen. Och här fanns alldeles öster om fyrbyggnaden några bunkerliknande konstruktioner som min fantasi fattade tycke för.
Bufador de Son Salomó: ännu ett exempel på dessa blåshål till bufadorer. En stormig dag vill jag åka hit och se hur vattnet sprutar rakt upp ur det stora hål (10-12 meter brett, 38 meter djupt) som havet grävt in under marken ca femhundra meter sydväst om fyren (men närmare från parkeringen). Hittills har jag inte lyckats göra annat än att höra havets dån nedanför mig. Och sträcka ut kameran för att försöka filma ner i hålet, utan att riktigt fånga det. Det känns för farligt att gå närmare hålet!
Minnesmärket över ångfartyget Général Chanzy en bit österut . Ett stenröse, ett kors, en mycket kortfattad och sliten skylt. Varför är detta intressant? Jo, detta beskriver i stort fyrens historia och uppkomst.
Solnedgången, ren och skär världsklass i skymningen. Och också ett av få tillfällen det på denna ö kan finnas behov av en vintergarderob sommartid. Brrrrr.

Snart går solen ner, hitta en bra utsikt snabbt!

Bufadoren Son Salomó nära Punta Nati. Någon gång ska det väl blåsa tillräckligt här?

Fyrområdet vid Punta Nati är väldigt platt (gissa varför jag skrev slätstruket förut? Dubbla meningar!). Vägen dit från Ciutadella börjar lite mer backigt (med betoning på lite) och lite mer slingrande än de raka vägsträckor mellan karakteristiska menorkinska kallmurar som till slut leder genom landskapet, mellan hus, bondgårdar och solcellsfarmer (lyckas du få en skymt över den högsta muren med taggtråd och övervakningskameror? Det fick jag från en cykel!) fram till fyren. Kallmur hoppas jag är den korrekta svenska benämningen på murarna som här byggs utan murbruk, på engelska dry stone walls. Kan något vara både kallt och torrt samtidigt? Champagne, förvisso, så varför inte murar.

Olika turer hit bjuder på olika utsikter och olika gäster. Genom åren har jag, utöver allehanda turister, stött på några andra kompisar längs vägen:

Men åter till fyren och dess dramatiska historia:

Denna del av Menorca är en av de mest vindutsatta. Detta gäller både till land och till havs. Den fruktade tramontanavinden från norr härjar fritt och möter andra vindar, vilket i kombination med mörker, ödslighet och farliga klippor och skär gjort detta till en väldigt farlig plats för båtar att befinna sig på. Om något strular eller går sönder är båten helt i händerna på elementen.

Detta kan sluta i tragedi, vilket hände en tidig februarimorgon 1910 (många källor säger den 10:e, andra källor som verkar mer detaljerade pekar ut den 9 februari med ett mer exakt klockslag: 05:00). Det franska ångfartyget Général Chanzy var på väg från Marseilles till Alger när väldiga problem uppstod. Fartyget tappade styrförmågan och delades itu mot klipporna öster om Punta Nati. När ångpannorna kom i kontakt med vattnet exploderade de, och fartyget slets i bitar. Minst 156 personer miste livet i katastrofen, en enda ung man överlevde. Han lyckades gömma sig i en grotta, för att något dygn senare när vinden avtagit med stor möda klättra uppför klipporna och stappla vidare till bondgården Son Escudero (titta på en karta, trakten var som sagt ganska öde). Här fick han hjälp och kunde berätta sin och fartygets historia. Utan hans vittnesmål hade haveriet än idag kunnat vara höljt i dunkel – och fyren hade kanske inte alls stått här.

Här reagerade nämligen Frankrike och började pressa Spanien att bygga en fyr vid detta olycksdrabbade område. Menorcas styre ville också ha en fyr på plats, och till slut gav den spanska regeringen med sig och tilldelade medel för uppförandet av fyren vid Punta Nati. Den 5 juli 1912 började bygget, och i september 1913 togs fyren i drift.

Ett minnesmärke i form av ett stenröse med ett kors hedrar idag de omkomna på Général Chanzy. Detta röse finns en bit – någon kilometer om mitt minne inte sviker mig – öster om fyren och nås enklast via Camí de Cavalls.

Underbar utsikt, men farliga vatten för båtar

Vid ett besök här: ta med lite varma kläder, framför allt vid senare timslag. Parkeringen ligger en bit innan fyren, så var förberedd på en promenad. Inga faciliteter finns på platsen – så ta med vatten och något att äta. Vägen ut är ganska smal, har två cykelbanor vid sidan och går mellan murar, så planera framåt och försök hitta bra platser för eventuella möten i trafiken!

För enbart sevärdhetsintresserade tackar jag för denna gång, för här följer en kort excess i militärnörderi. Så; vad gör det jag tidigare kallade bunkrarna här? Under andra världskriget upprättades på denna plats en liten anläggning för att skydda ön från eventuella anfall eller invasioner. Med tanke på vilka svårigheter den överlevande från Général Chanzy hade att ta sig upp från havet är detta kanske inte en idealisk plats för fientliga landstigningar – men trakten är å andra sidan öde och risken för upptäckt kanske var lägre, givet att landstigningsresurserna fanns på plats.

Här vid Punta Nati byggdes i alla fall avskjutningsplatser för 3 stycken 155 mm haubitsar, två maskingevärsbon och någon liten ammunitionsförvaring samt ledningsplats. Och det är dessa byggnader vi ser återstoden av. Bunkrarna med större gluggar var ämnade för maskingevären, de fyrkantiga lite pyramidala byggnaderna var för artilleriets haubitspjäser. Och med de följande bilderna som illustration är denna korta, men för platsen relevanta, promenad genom militarian avslutad. Höger-vänster om!