Tromsøbördige, och därmed norske, konstnären Arnulf Bjørndal (1934-2005) har lämnat ett starkt konstnärligt avtryck på Menorca. Trots detta finns det inte speciellt mycket information om honom, men med mitt nordiska perspektiv vill jag gärna tillägna honom åtminstone ett inlägg i bloggen!
Arnulf Bjørndal var framför allt en havsmålare, med abstrakt sinnelag och starkt inspirerad av naturen. Vid 24 års ålder for han till Spanien, tog sig till Mallorca, for vidare och slog sig till sist ner i Fornells på Menorcas nordsida. Det tog ett par år, sedan hade han etablerat Menorcas första konstgalleri, galleriet Sa Taula, i Fornells centrum. Galleriet bestod av två utställnings- och studiovåningar samt en takterrass. Portarna till galleriet slogs upp 1962. Byggnaden är inspirerad av formen för ett megalitiskt bord av en modell som kan beskådas på flera fornminnesplatser på Menorca. Vad kallas dessa stenformationer? Just det, taula. Och sa taula betyder ”bordet” på katalanska.
En skiss av en typisk taula, två stora stenblock staplade på varandra
Andra konstnärer från Norge, Danmark, Nederländerna och Spanien anslöt sig till vad som 1963 kom att bli konstnärskollektivet Grupo Menorca, med totalt 9 aktiva konstnärer. Under denna period blomstrade (åtminstone i mitt konstnärsromantiska sinne) en mångsidigt inspirerad konstnärsmiljö i denna by, annars mest känd för sitt fiske.
Bjørndal hade egna utställningar på Menorca; på Museo de Maó 1959 och på det egna galleriet Sa Taula 1963. 1962 erhöll han utmärkelsen Precio de Honor vid Salon de Primavera, Ateneo de Maó.
Inför budgetåret 2014 kom förslag om att sätta upp minnesplaketter över Fornellsbor som haft stor betydelse för bland annat stadens kulturella utveckling. Arnulf Bjørndal var ett av namnen som var aktuella för denna hedersbetygelse. Jag vet dock inte om det idag hänt något med anledning av detta förslag.
Vad hände sedan med kollektivet och galleriet? Grupo Menorca har jag inte hittat någon ytterligare information om. Galleriet Sa Taula lades ned, och har senare förvandlats till en bar. Lounge-baren Sa Taula finns än idag i Fornells centrum, och av vad jag sett verkar det vara exakt samma ställe och byggnad; takterrassen stämmer med de originalritningar jag sett, och de skevt äggformade dörrhålen verkar vara desamma som på galleriet.
Min hastiga tolkning av den nuvarande baren Sa Taulas exteriör
Och om det är samma ställe, så ska det enligt vissa källor finnas målningar utförda av Bjørndal kvar i byggnaden! Informationen är dock sparsam. Och jag gräver inte vidare för mycket – för här har jag ett inspirerande och konstnärligt mysterium att forska vidare i nästa gång jag besöker Fornells!
Favàritx fantastiska fyr fotografiskt fångad från flygplan
Jag hörde tidigare att TUI, den enda kvarvarande charterarrangör som arrangerar resor direkt till Menorca från Sverige, bokat om säsongens Menorcaresenärer till Mallorca istället. Pandemitiderna har gjort att jag inte lika kontinuerligt följt upp priser och möjligheter för svenskar att resa till Menorca, men när resebolagen nu åter börjat fylla på sina kataloger för nästa år och Menorca fortfarande inte alls dykt upp som alternativ för nordbor börjar jag undra: hur ser Menorcas framtid ut som resmål för svenskar? Det här är ju en vansinnigt viktig fråga!
Et TUI, Brute!
Då jag inte är journalist var jag hos TUI hänvisad till telefonkö om jag ville ställa min fråga – nja. Men efter lite detektivarbete hittade jag en annan väg att meddela mig per skrift, och svar fick jag!
Es Grau från ovan
TUI bekräftade att de bokat om resenärerna till Mallorca av efterfrågeskäl (störst går först, inte så konstigt med tanke på det senaste halvåret…). De hoppades dock att det skulle gå att boka Menorca inom en snar framtid. Och angående nästa sommar så jobbar de på att få ut fler hotell, allt är inte släppt än.
Liknande bilder, men motivet förändras! Denna gång: Maó med tillhörande naturlig hamn.
Spridda förhoppningar och inga garantier, således. Och ingen direkt förklaring till varför resmålet är bortplockat från bokningssystemet. Att få ut fler hotell är en sak, men att återinföra ett resmål är en annan.
Alldaglig bild vald för att inte locka alltför mycket…
Detta hotell ligger i ett område där jag är glad om jag lyckas hitta någon form av täckning alls på min mobiltelefon. Det är som att befinna sig på vandring i radioskuggans land – en total katastrof för den yngre generationen. Och utan telefontäckning kommer genast kraven på bra Wi-Fi, vilket på detta hotell kostar en slant. Frågade du om maten? Det jag provat är inte att rekommendera. Våra frukostar var sparsmakade och restaurangservicen väntade vi ofta förgäves på.
Jag kör en lite diskretare bild till innan de riktiga bilderna kommer.
Är du kvar? På något sätt hoppas jag att jag med det förra stycket skrämde bort de flesta. Jag vill ha detta ställe för mig själv! Det korta stycket sammanfattade alla (alla!) negativa erfarenheter jag har av hotellet. I övrigt: jösses, jag drömmer mig ofta tillbaka hit.
Poolområdet
För läget, det är helt fantastiskt. I den norra delen av Platges de Fornells, precis intill en underbar och halvkarg kustremsa Lägenheterna med havsutsikt är att dö för. Och poolen blev omtyckt av alla, framför allt barnen.
Vid vårt första besök på detta hotell kände vi till omgivningen sedan tidigare. En av mina favoritrestauranger (Café del Nord) ligger bara ett par hundra meter bort, och vi hade tidigare spenderat en kortvecka på ett annat hotell i Platges de Fornells, Carema Club. Vägen hotellet ligger på var för oss också välkänd, otaliga är de gånger vi sakta krupit längs den med bil, fram och tillbaka med ett gäng pauser för att beundra och fotografera, bara för att ta in omgivningarna.
Fyren i fjärran, drömmarna om att äga ett av husen här, vågornas ibland vildsinta brus mot klipporna – allt gör miljön härlig. Det som kan vara negativt hör nog hemma på den icke-varma delen av året, jag kan föreställa mig hur vindarna rasar här på vintern. Norra sidan av Menorca kan vara väldigt oförlåtande när tramontanavindarna får fritt spelrum. Jag tror inte att det är en slump att byarna med året runt-befolkning är lätt räknade på den norra sidan av ön (kan du räkna till två har du med marginal klarat av det).
Men vindarna har vi sluppit att uppleva, då våra besök bara har ägt rum på sommaren. Och då är detta ställe fantastiskt. Två (med Menorcamått mätt) större hotell är vad som finns, några mindre logialternativ och semesterhus kompletterar.
Lockar inte klippbad finns Cala Tirant i närheten. En bra strand, med en liten våtmark innanför dynerna, där tillfälle att betrakta sköldpaddor ges. Och gott om plats på stranden. Dock fick jag höra (hej, hej, och kanske förlåt, K!) att en del av stranden (den västra, alltså bortre delen från Platges de Fornells sett) verkar vara nakenbadsvänlig, vilket faktiskt gått mig förbi. Jag får ursäkta mig med att jag är mer upptagen att studera omgivningarna än de badande…
Åter till hotellet: utsikten har jag nämnt. Grym, från rummen med havsutsikt. Vår boning erbjöd två separata sovrum, ett badrum och en större yta med vardagsrum och kök – en mycket uppskattad planlösning. Ett av sovrummen hade den storslagna utsikten över havet från fönstret, det andra rummets utsikt var mer modest – kanske kunde vi bakom ytan vid ingången ana poolområdet där någonstans om vi hoppade högt. Balkongen vette mot havet, underbart. Betal-Wi-Fi:t fungerade utmärkt. Restaurangen undviker vi dock.
Balkongens vy
Sovrummet med utsikt mot havet
Sovrum 2
Köksdelen
Wi-Fi-kontroll
Vem bryr sig om utsikten, här är platsen med bäst Wi-FI-täckning!
Vissa rum på markplan har direkt tillgång till poolområdet, perfekt för badsugna. Annars tar det ungefär 5-10 sekunders trappvandring innan du når poolen, absolut ingen fara.
Jag ger toppbetyg från botten av Tramontana Parks pool.
Så, Tramontana Park är fantastiskt. Med bil och upptäckarlust är det en perfekt bas för färder i omgivningen och de norra delarna. Fornells finns på engagerat promenadavstånd (ja, engagerat. Annars: bil eller cykel). En fyr, stränder och mycket mer finns också att upptäcka. Och inget är egentligen speciellt långt borta med bil, om vi undantar de västligaste delarna. Och grattis till dig som orkat läsa ända hit och inte avskräcktes av det första stycket: det här är en plånboksvänlig pärla!
Senast jag var i Helsingfors, Finlands ädla huvudstad, lyckades jag göra en Menorcaspaning. Jag flanerade runt i staden i väntan på en transport någonstans och hittade in på ett café. Det räckte med en blick på väggen bakom kassan. Väggen skrek högt: Menorca! Titta:
Skärmdump från Fazers hemsida. Det är alltså inte jag som gnagt på tårtan, utan naturligt sönderfall.
I Finland betyder Menorca tydligen en kaka/tårta innehållande rikligt med finska hallon och vaniljkräm. Inga citroner, inga oliver, ingen ost. Noll gin och inga avarcas. Och kallt var det också! Inte mycket Menorca för mig, men intressant ändå. Varför döps en hallontårta till Menorca? Associerar de hallon och vanilj med Menorca, eller har de haft en Menorcanörd som tårtkonstruktör? Är den värd 4,40 € per servering?Jag önskar att jag kunde sluta ställa så många frågor. Framför allt när jag ställer dem högt, tydligt riktade till en reklamskylt på en vägg i ett café.
Jag försökte forska vidare med hjälp av min genetiska hobbyfinska och Google translate. Ingen större lycka. Dock verkar Menorcatårtan vara ett av Fazers riktigt klassiska bakverk. Den nämns i samma andetag som Bébé och potatislimpa, termer som nästan luktar 1800-tal. Så tårtan är definitivt inget modernt påfund. Varför har jag inte sett detta tidigare?
Så, hur smakar denna delikata skapelse? Min bästa gissning är: hallon och vanilj. Jag har egentligen ingen aning, jag hann inte prova. Chocken från upptäckten fick mig att söka information så länge att jag höll på att missa tåget. Men nästa gång, då ska jag ha 44 euromynt beredda i fickan!
Ja, det otroligt charmigt stavade ordet llaüt betyder båt – som i otroligt vacker menorkinsk/balearisk båt. Fisket runt Balearerna har traditionellt bedrivits från båtar av denna typ. Idag skulle dock en yrkesfiskare i en llaüt nog ses som en fläkt av det förgångna, ungefär som att ställa upp i ett modernt rally med en veteranbil.
Vi talar om en segelbåt i trä med tre master, runt fyra meter lång. Moderna varianter kan byggas av allehanda material, men klassikerna ska vara tillverkade av yrkesskickliga ur-menorkiner av lokalt trä. Det är i alla fall så min romantiska dröm ser ut om denna båt.
Strosar vi runt i småhamnar på Menorca kommer vi råka på llaütar ett gäng gånger. Traditionerna bevaras, oavsett om det sker via plast, metall eller originalträ. Exemplaret nedan sprang jag på när jag letade efter ursprungsmotivet till en akvarell en septembereftermiddag i Na Macaret.
Mitt i bild: llaüt. Till vänster: båtar.
Så… uttalsövning: två L, ett A, sedan är det ett tyskt Ü och ett T? Vad säger vi? Det är svårt att skriva fonetisk skrift här, men testa med att säga Yahoo som de flesta svenskar uttalar det (med betoning på -oo. Ja, jag vet att det uttalet är fel, men ändå). Sedan tar du bort uttalet av h:et och lägger till ett t i slutet. Perfekt, det lärde du dig snabbare än jag kunde säga traditionell menorkinsk båt! Du kan också säga traditionell menorkinsk båt om det blir för krångligt med jaoo… yohio… yao… jabbadabbadoo… äh, det där båtordet.
Har jag med mina nya, moderna hjälpmedel försökt rita av en llaüt, månntro? Mitt svar är kort, enkelt och svartvitt:
Jag antar att distansering, karantän och isolering börjar ta ut sin rätt. Inga resor planerade, ingen struktur på semestern. Bara drömmar. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och suckat trånande framför olika fastighetsmäklares objekt på Menorca. En gård eller en villa för 7,5 miljoner euro? Varför inte! (ja, det stod euro…)
När mer verksamhet sker hemmavid sparar jag in mycket tid. Och jag har också fyllt jämnt – så då har jag kanske också fått någon rolig present? Ja! En iPad, med en penna som jag kan rita med! Med både mer tid och tekniska hjälpmedel till buds ska jag försöka bli mer kreativ; jag utfärdar härmed en varning för slumpvis infogade (och troligen helt onödiga) spretiga teckningar i framtida blogginlägg!
Mitt första alster till denna blogg! Gissa vad jag ritat?
Abstinensen, då? Min familj märkte nog av den direkt. En kväll letade jag upp Wannadies och Bruce Springsteens låtar om sina hemstäder, bara för att få sjunga med i ”This is Mahón town” till olika melodier. Jag som trodde de var från Skellefteå respektive New Jersey?
Hur ofta hyllar ni er själva? Igår kväll utbrast jag för andra gången på kort tid ”jag är ett geni!”. Detta skedde i samband med att jag tog den första tuggan av den pizza vi skapat till middag. Den förra gången jag sade samma sak om mig själv var förra gången jag gjorde samma pizza… Så jag måste bara få dela med mig av mitt hemsnickrade matbygge:
Pizzadeg + tomatsås
Klicka ut sobrasada ovanpå tomatsåsen. Sobrasada i ask kan lätt klickas ut, köper du korvvarianten (som jag brukar köpa på Hötorgshallen eller om jag känner mig rik på Urban Deli) får du skära upp den och klutta ur innanmätet
Tärna, skiva eller riv (det sistnämnda har jag dock inte testat själv, tärningar smälter bra nog) Mahónost och sprid ut över pizzan
Jag fuskade lite med mozzarella också, enkom för att säkerställa ”smältet”.
Grädda pizzan
Klart! Jag hade sedan ruccola, babyspenat, basilika och lite olja på
Sedan kan du hylla dig själv (du kan hylla mig också, om du känner för det), medan du njuter av ett baleariskt insprång i pizzavärlden.
Föredrar du att hålla dig kvar inom den spansktalande delen av världen – byt ut pizzadegen och tomatsåsen mot nachochips, ruccolan mot strimlad sallad och ta crème fraîche istället för basilika och olivolja.
För alla som inte kan hålla tillräckligt avstånd till menorcaostabstinensen (som några säger är mitt mellannamn – själv tycker jag det är alldeles för krångligt att stava) kommer här ett tips:
Mer ost än ovan hade blivit för jobbigt att släpa med mig på hela promenaden. Medvetet vald bakgrund: vägg med fem akvareller målade av Albert Berenguer från Menorca.
På en lunchpromenad hastade jag förbi Lidl i Hammarby sjöstad, Stockholm, och såg att de håller på att bulla upp för någon form av spansk vecka (spansk-portugisisk verkar det nu ha blivit). Sådana veckor brukar Menorcaostar dyka upp på hyllorna, vilket jag skrivit om någon gång förut. Visst fanns de där nu också! Jag önskar jag hade varit mer förberedd, helst med en lastbil eller så. Några 270-grams paket á 34,90 kr (129,26 kr/kg, jag kontrollräknade jämförpriset) blev det i alla fall. Detta som tips till alla som liksom jag ständigt suktar efter denna delikatess.
Fem ostar inhandlades. Vägde de 270 gram styck? Tackar för frågan, jag kontrollvägde precis. Vikterna inklusive förpackning: 270, 282, 283, 298 samt 301 gram. Medelvärde: 286,8 g; standardavvikelse (n-1): 12,716 g.
Ibland dyker även den baleariska (jaja, kanske mest från Mallorca, då…) korven sobrasada upp på Lidl under den spanska veckan, praktiskt förpackad i vad som för en svensk bäst kan beskrivas som en leverpastejask. Tyvärr verkar dock skeppet inte ha varit lastat med saker på S denna gång, vad jag kunde se…
Efter en stunds ost-kontemplerande tog min nyfikenhet över. Totalt. Mahón-osten är ju ursprungsskyddad (se gärna mitt tidigare inlägg), och i princip varje år läser jag om upptäckta förfalskningar av skyddade produkter från Menorca. För mitt tidigare blogginlägg gick jag igenom alla Menorcas godkända ostproducenter, men detta varumärke kunde jag inte minnas alls.
En snabb koll på det menorkinska ostförbundets (eller vad jag nu ska kalla dem) hemsida visade att jag hade rätt – inget sådant varumärke. Kunde jag ha nosat upp en internationell skandal? Jag lusläste förpackningen och kollade upp adresser och kontaktuppgifter till alla ostproducenter. Efter en stunds detektivarbete och uttydande av förkortningar hittade jag en matchning på en adress. Den tillhörde producenten Sa Canova, som för mig var ganska okänd. Men med på den godkända listan var den, så jag kunde andas ut. Och fundera vidare på hur mycket ost en lastbil rymmer.
Jag kan ha svårt för massturism, allmänna trender och allt som ger någon form av flockbeteende. Just därför passar Menorca mig perfekt. Men även på en Menorcaskala så finns det grader av turism, från unika platser till de ställen som nästan alla turister besöker. Jag undrar om inte (Sa) Cova d’en Xoroi kan vara det mest kända stället för turister på Menorca? Och nog är det därför jag själv hittills inte skrivit något inlägg om stället. Men det ändrar jag på nu, för bara utsikten är värd ett helt inlägg!
Vägen ner från ingången däruppe, fångad från en avsats längre ner i grottsystemet.
En del av promenadstråket i grottan.
Xorois grotta, Sa Cova d’en Xoroi (där x uttalas som ch), är främst känt som en populär nattklubb. Ett fränt disco hade man sagt när jag var ung. På dagtid spatserar mängder av turister runt i grottorna, på kvällstid studerar besökarna solnedgången och på nätterna dansas det (antar jag). När jag skriver grottorna avser jag det system av sammanlänkade grottor som utgör etablissemanget. Det är inte i betydelsen orörda vattenurgröpta och droppstenstäta håligheter i berget, utan mer inredda utrymmen i berget. Men häftigt är det!
Panoramabild från en avsats i Cova d’en Xoroi.
Det sägs att Xoroi (som betyder enörad. En-örad. Alltså en man med ett öra, inte en rad av öar. Jösses vad svårt det var för mig att skriva och sedan läsa det) var en morisk sjöfarare, alternativt en turkisk pirat, som genom skeppsbrott eller av någon annan anledning kom från havet och hamnade på Menorca. Han höll sig undan lokalbefolkningen och gömde sig i en grotta på sydkusten. Människorna på gårdarna i närheten märkte med tiden hur mat och saker spårlöst började försvinna. Ingen hade dock någonsin sett gärningsmannen.
Plötsligt försvann en vacker flicka, enligt legenden kallad Flor d’Alaior, Alaiors blomma, från trakten. Hon förblev spårlöst försvunnen. Det var inte det sista mysteriet som skulle hovra över trakten – snart började ännu fler djur, grejer och livsmedel försvinna. Detta skedde fortsatt utan spår och till den grad att det med åren blev ett normaltillstånd. Var det en förbannelse? Var det naturen som tog sin andel? Ingen visste säkert, och ryktena frodades och spred sig ungefär som på Twitter idag.
Några meningar ur legenden om Xoroi.
Åren gick och traktens förbannelse fortsatte. Så kom en vinterdag då snön plötsligt föll över Menorca i mängder. Detta var mycket ovanligt, men innebar en förändring som snart skulle ge lokalbefolkningen viss sinnesro. I samband med att ytterligare saker försvann fick byborna nu upp ett spår: fotavtryck i snön från vad som måste vara tjuven! De beväpnade sig och följde spåren, vilka ledde till en grotta belägen i Cala en Porters östra klippsida. Om tjuven befann sig i denna grotta skulle rättvisa snart vara skipad! De stormade grottan, och fann till sin förvåning inte bara illgärningsmannen Xoroi, utan även en familj bestående av den sedan länge försvunna flickan Flor d’Alaior och tre barn. Flickan sades ha blivit förälskad i sin kidnappare, trots att hon skulle ha gift sig med en annan man några dagar efter hon förts bort. Oavsett situationen var all uppmärksamhet fäst på Xoroi, som insåg att spelet var förlorat. Han kastade sig ut från klipporna och ner i havet, snart följd av sin äldste son. Vågorna slöt sig över dem, och Xorois mysterium är än idag olöst. Vem var han, vad var motivet? Historien ger oss inga svar, annat än att kvinnan och de två återstående barnen flyttade till Alaior. Det sägs att det än idag finns många invånare i Alaior med rak blodslinje till Xoroi, så legenden och mysteriet lever genom detta släktskap vidare i allra högsta grad.
Dramatiska och branta klippor sedda från olika ställen i Cova d’en Xoroi. Det är inte utan att man undrar vart Xoroi tog vägen…
Hur ser då detta ställe ut idag? Det är som jag nämnt en nattklubb, som funnits i över femtio år. Befinner du dig i Cala en Porter på sydkusten är det lätt att hitta. Cova d’en Xoroi ligger i en av klipporna som omgärdar stranden i Cala en Porter. Det är en stor turistattraktion, så det är tydligt skyltat. Parkering finns precis utanför ingången om du kommer med bil (eller turistbuss). Entréavgiften varierar beroende på vilken tid på dygnet du är här. Dagtid är klart enklast för ett besök, om du inte är sugen på party och dans. Entrén är 10 € per vuxen mellan 11:30 – 17:00, vilket inkluderar en soft drink (och definitionen av soft drink är jag osäker på: för mig blev det en läsk, för en annan ett glas rosé). Barn 2 – 11 år betalar 6 € för entré och soft drink (vatten, läsk eller juice, hoppas jag). Sedan brukar det finnas andra paket, som 1 vuxen plus 2 barn och en dricka under kortare tid mitt på dagen för 10 €, men där drar jag gränsen för mitt eget intresse.
Interiör från nattklubben, fast dagtid.
Eftermiddagar och kvällar är en helt annan historia med entré, beroende på bland annat dag och typ av arrangemang. Lägg till 4-5 € per person för tidig kväll och dubbla entrén sen kväll/natt vid klubbarrangemang så tror jag du hamnar ganska nära. Kolla hemsidan https://www.covadenxoroi.com/en för priser och specifika arrangemang. Om jag i min ålder hade haft dansskorna kvar hade jag kanske kunnat utveckla detta ytterligare, men tyvärr. Nattklubben är i alla fall känd som en av hela Medelhavets häftigaste!
En turistshop finns innanför entrén. Turister bussas hit i mängder (med Menorcamått mätt, då) av bland annat charterbolag, så en shop är en väntad syn. Själv älskar jag att titta på souvenirer, böcker och prylar oavsett hur många gånger jag sett dem förut, så jag klagar inte. Sedan börjar vandringen i grottsystemet.
Färden nedåt börjar
Avsats med en bar skymtande till höger i bild
Gott om tid att ta in utsikten.
Utforskning av de inre delarna
Måne över horisonten mitt på ljusa dagen.
Toaletterna är en upplevelse i sig. Eller vad sägs om denna utsikt:
Utsikten från toaletterna
Vän av ordning observerar förstås att jag inte bara fotograferat på herrarnas toalett (fotografera på toalett? Fy!), utan på båda toaletterna. Dubbelt fy, och jättestort förlåt. Men jag gör allt för att dokumentera till den här bloggen.
Ett besök här betraktas säkert som ett måste för Menorcaresenärer, på den punkten får även jag ge mig. Det är vackert, det är intressant om än turisttätt. Det var trots allt bättre förr, när jag fick vara ensam i grottan. Eller då jag fortfarande hade två öron. Arrrrrrrr.
Menorca 101 