Jag samlar på besök vid Menorcas fyrar. Två mindre tillgängliga återstår, en på militärt område och en på ön Illa de l’Aire utanför Punta Prima (vid den sistnämnda har jag gjort ett försök – det slutade med en vält kajak, ofrivilligt havsbad och en spännande jakt på delar av min packning guppande i halvmeterhöga vågor). Den första fyr jag besökte på Menorca var den vid Punta Nati, och hit har jag återvänt flera gånger.

• 

• 

Vid en första anblick ser fyren (och landskapet runtomkring) ganska slätstruket ut i jämförelse med andra fyrar – och till kvällen börjar det blåsa gaaanska kallt här. Så varför har jag återvänt? Jo:

1. På den raka promenaden från parkeringen till fyren lade jag märke till något välbekant: skyltar som markerade en sträckning av Camí de Cavalls. Denna fantastiska vandrings-, ridnings- och cykelled kan få mig att åka vart som helst (detta beslut underlättas ju i och för sig av att alla dessa ställen ligger på Menorca…).
2. Gamla, udda byggnader som ser häftiga ut vill jag gärna läsa in mig lite på och besöka igen. Och här fanns alldeles öster om fyrbyggnaden några bunkerliknande konstruktioner som min fantasi fattade tycke för.
3. Bufador de Son Salomó: ännu ett exempel på dessa blåshål till bufadorer. En stormig dag vill jag åka hit och se hur vattnet sprutar rakt upp ur det stora hål (10-12 meter brett, 38 meter djupt) som havet grävt in under marken ca femhundra meter sydväst om fyren (men närmare från parkeringen). Hittills har jag inte lyckats göra annat än att höra havets dån nedanför mig. Och sträcka ut kameran för att försöka filma ner i hålet, utan att riktigt fånga det. Det känns för farligt att gå närmare hålet!
4. Minnesmärket över ångfartyget Général Chanzy en bit österut . Ett stenröse, ett kors, en mycket kortfattad och sliten skylt. Varför är detta intressant? Jo, detta beskriver i stort fyrens historia och uppkomst.
5. Solnedgången, ren och skär världsklass i skymningen. Och också ett av få tillfällen det på denna ö kan finnas behov av en vintergarderob sommartid. Brrrrr.

• 

• 

Fyrområdet vid Punta Nati är väldigt platt (gissa varför jag skrev slätstruket förut? Dubbla meningar!). Vägen dit från Ciutadella börjar lite mer backigt (med betoning på lite) och lite mer slingrande än de raka vägsträckor mellan karakteristiska menorkinska kallmurar som till slut leder genom landskapet, mellan hus, bondgårdar och solcellsfarmer (lyckas du få en skymt över den högsta muren med taggtråd och övervakningskameror? Det fick jag från en cykel!) fram till fyren. Kallmur hoppas jag är den korrekta svenska benämningen på murarna som här byggs utan murbruk, på engelska dry stone walls. Kan något vara både kallt och torrt samtidigt? Champagne, förvisso, så varför inte murar.

Olika turer hit bjuder på olika utsikter och olika gäster. Genom åren har jag, utöver allehanda turister, stött på några andra kompisar längs vägen:

• 

• 

• 

Men åter till fyren och dess dramatiska historia:

Denna del av Menorca är en av de mest vindutsatta. Detta gäller både till land och till havs. Den fruktade tramontanavinden från norr härjar fritt och möter andra vindar, vilket i kombination med mörker, ödslighet och farliga klippor och skär gjort detta till en väldigt farlig plats för båtar att befinna sig på. Om något strular eller går sönder är båten helt i händerna på elementen.

Detta kan sluta i tragedi, vilket hände en tidig februarimorgon 1910 (många källor säger den 10:e, andra källor som verkar mer detaljerade pekar ut den 9 februari med ett mer exakt klockslag: 05:00). Det franska ångfartyget Général Chanzy var på väg från Marseilles till Alger när väldiga problem uppstod. Fartyget tappade styrförmågan och delades itu mot klipporna öster om Punta Nati. När ångpannorna kom i kontakt med vattnet exploderade de, och fartyget slets i bitar. Minst 156 personer miste livet i katastrofen, en enda ung man överlevde. Han lyckades gömma sig i en grotta, för att något dygn senare när vinden avtagit med stor möda klättra uppför klipporna och stappla vidare till bondgården Son Escudero (titta på en karta, trakten var som sagt ganska öde). Här fick han hjälp och kunde berätta sin och fartygets historia. Utan hans vittnesmål hade haveriet än idag kunnat vara höljt i dunkel – och fyren hade kanske inte alls stått här.

Här reagerade nämligen Frankrike och började pressa Spanien att bygga en fyr vid detta olycksdrabbade område. Menorcas styre ville också ha en fyr på plats, och till slut gav den spanska regeringen med sig och tilldelade medel för uppförandet av fyren vid Punta Nati. Den 5 juli 1912 började bygget, och i september 1913 togs fyren i drift.

Ett minnesmärke i form av ett stenröse med ett kors hedrar idag de omkomna på Général Chanzy. Detta röse finns en bit – någon kilometer om mitt minne inte sviker mig – öster om fyren och nås enklast via Camí de Cavalls.

• 

• 

• 

Vid ett besök här: ta med lite varma kläder, framför allt vid senare timslag. Parkeringen ligger en bit innan fyren, så var förberedd på en promenad. Inga faciliteter finns på platsen – så ta med vatten och något att äta. Vägen ut är ganska smal, har två cykelbanor vid sidan och går mellan murar, så planera framåt och försök hitta bra platser för eventuella möten i trafiken!

För enbart sevärdhetsintresserade tackar jag för denna gång, för här följer en kort excess i militärnörderi. Så; vad gör det jag tidigare kallade bunkrarna här? Under andra världskriget upprättades på denna plats en liten anläggning för att skydda ön från eventuella anfall eller invasioner. Med tanke på vilka svårigheter den överlevande från Général Chanzy hade att ta sig upp från havet är detta kanske inte en idealisk plats för fientliga landstigningar – men trakten är å andra sidan öde och risken för upptäckt kanske var lägre, givet att landstigningsresurserna fanns på plats.

Här vid Punta Nati byggdes i alla fall avskjutningsplatser för 3 stycken 155 mm haubitsar, två maskingevärsbon och någon liten ammunitionsförvaring samt ledningsplats. Och det är dessa byggnader vi ser återstoden av. Bunkrarna med större gluggar var ämnade för maskingevären, de fyrkantiga lite pyramidala byggnaderna var för artilleriets haubitspjäser. Och med de följande bilderna som illustration är denna korta, men för platsen relevanta, promenad genom militarian avslutad. Höger-vänster om!

• 

• 

•